manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva


12 kommentarer

Jag läser, jag läser

Under allt för lång tid har jag saknat ro – och tid – att läsa. Jag har börjat på böcker, lagt dem ifrån mig, börjat med nåt annat. Till slut lovade jag mig själv att nästan bok jag började på skulle jag banne mig läsa ut. Det råkade vara Richard Fords Canada. På engelska alltså. Med liten stil.

Hittills har jag hört ungefär ett dussin personer säga saker som ”jag orkade inte läsa ut den” eller ”enda anledningen till att jag tvingade mig igenom den var att jag hade lovat mig själv” eller ”ett tag tänkte jag att jag skulle skrika om jag behövde läsa ett enda ord till om gåsjakt.”

Jag har hållit på i tre fjärdedels evighet och har 100 sidor kvar, av ungefär 550. Det är inte det att den är dålig. Den är bara så seg. Tänkte belöna mig själv med Keplers Stalker efteråt.

Så åkte jag till Falun förra lördagen och köpte en bok. Och så gick jag på release i torsdags och köpte en till bok. På mindre än en vecka har jag läst ut båda två. Svept dem. Gabriella Ullberg-Westins deckare Ensamfjäril och Åsa Bonellis chick lit Stanna innan du går. Så fort jag bröt mitt löfte och lämnade Canada så lossnade proppen. Jag kan läsa igen!

Nu har jag börjat på Stalker. Canada kanske jag läser ut någon annan gång. Eller inte.

Hänt sedan sist:

Jag har fått en förfrågan om att hålla i en workshop om skrivande. Enligt min nya policy att tacka ja till allt som verkar lärorikt så …

Och så det roliga jag hintade om för några inlägg sedan. BTJ (Bibliotekstjänst) har recenserat Dränkt. Blir man recenserad där ökar chansen att boken köps in till bibliotek. Och får man en bra recension ökar den ännu mer. Jag har fått en bra recension!

Annonser


14 kommentarer

Rusar på

Lite mindre än två veckor sedan Dränkt släpptes och det händer så mycket att jag inte hinner rapportera allt.

Idag har jag fått tre mejl från min förläggare:

Det första var besked om att vi ska samtala om Dränkt på Biblioteks- och berättarscenen på Bokmässan i höst. Närmare bestämt på lördagen klockan två (då jag för övrigt råkar fylla ett läskigt jämnt och åldersnojigt antal år.) Kul!

Det andra var besked om att Dränkt från och med idag även finns som e-bok! Kul!

Det tredje en upplysning om att jag snart skulle bli intervjuad. (Därefter mejlade en journalist från en småländsk lokaltidning som jag nu har pratat med. Hon berättade om en skogssjö så mörk och grumlig att sikten bara var ett par decimeter, och att den på grund av sitt svarta vatten fått namnet Koltjärn.) Kul!

Igår hittade jag det här i kommunens tidning (om Segeltorps kulturförening där jag ska prata om Dränkt 21 april) Kul!

  

Annars var roligast igår nästan det här:

  

För en stund låg jag tvåa på Bokus bland svensk, inbunden skräck! Efter Ajvide! (Jaja, det gäller att smala av kategorierna så mycket som möjligt.)

Och i förrgår fick jag reda på att tidningen med det kanske bästa namnet av alla ska ha med Dränkt i nästa nummer. 

Dränkt har även samlat på sig fler recensioner, och – något som är fantastiskt roligt – flera personer har lagt upp bilder på när de läser Dränkt. Tänk att den finns därute bland folk. 

Imorgon är det en helt annan bok som står i fokus, nämligen Stanna innan du går av Åsa Bonelli. Då blir det releasefest med massa roliga skrivarvänner. Kul! Och Åsa fyller dessutom år idag. Dubbelgrattis!  


3 kommentarer

Nyper mig i armen

En dryg vecka efter releasen och jag har klarat av min första bokmässa, min första bokpresentation för (en liten, vänligt sinnad och naggande god) publik, en hel hög med fina recensioner, sett Dränkt i en riktig bokhandel för första gången, skickat iväg bokbeställningar på posten, fått fler beställningar, glada tillrop av folk som hunnit läsa ut boken och dessutom råkat få vara med i tv! 

SVT intervju Dränkt Frida Andersson Johansson

Igår var det alltså bokmässa i Dalarna. Ett helt nytt initiativ, där några entusiaster från Falun bestämt sig för att Dalarna behövde en bokmässa. Eftersom jag har vuxit upp i Borlänge har jag haft sikte på mässan sedan jag hörde talas om den första gången. Och det var så roligt. Visst, vi kånkade megatunga väskor (har du lastat en resväska med 40 böcker à 300 sidor, en tavellist, dukar och två kilo montergodis någon gång?), var nervösa inför framträdanden, hamnade på en riktigt sunkig pub i Gävle (som jag dessutom hade påstått var en av stadens finaste restauranger, men jag har träffat härliga människor, skrattat mig igenom två tågresor och styrt upp en monter tillsammans med fantastiska Emma Askling. Vi rockade. Publiktillströmningen på mässan var inte enorm men vi hade båda betydligt lättare väskor på hemvägen. Mina föräldrar kom förbi och köpte ett helt gäng till släkt och vänner som beställt. Min gymnasiekompis, min gamla granne och två vänner från nationslivet i Uppsala kom dit. Och extra roligt blev det eftersom vi kände flera av de andra utställarna.

Två författares tunga väskor och en trasig hiss.

Vin i foajen på vårt utmärkta hotell, Bergmästaren.

Midnatt råder och jag panikförbereder mitt föredrag.

Det övergivna huset Emma Askling, Bokmässan Dalarna

Ena sidan av vår ”monter”

Dränkt Frida Andersson Johansson, Det övergivna huset Emma Askling, Bokmässan Dalarna

Andra sidan av vår ”monter”

Dränkt, Frida Andersson Johansson, Det övergivna huset, Emma Askling

Och mitten av montern.

Carina Aynsley, Anne-Marie Shcietlein, Emma Askling, Frida Andersson Johansson

Avslutande mässmingel med brudarna.

Emma Askling Det övergivna huset Falun

Och picknick på stationen i Falun. Man blir galet hungrig av att stå på mässa i sju timmar.

Det går så otroligt bra. Allt bara flyter på. Och jag förstår liksom inte hur det går till? Det är som om jag har halkat in precis rätt. Att det var en lycklig slump att förlaget lade ner så att jag fick ett med större fokus, kapacitet och erfarenhet. Att omslaget är så bra att damen i postkassan beställer en bok på stående fot bara av att se den när jag köper vadderade kuvert. Att recensenterna är på gott humör när de skriver. Att någon på bokmässan händelsevis pekar ut mig så att teveteamet kommer och pratar med just mig.

Det är nästan så att när SL-kortet krånglar och mobilen verkar skakig så undrar jag om det är hjälpdemonerna som cashar in. Okej, vi ser till att det går bra för din bok, men det kostar. Och snart kommer förväntan på boken att ha skruvats upp och då kommer folk att vara hårdare i sina bedömningar. Och de sade ju faktiskt felaktigt att Dränkt var en deckare i teveinslaget, så nu kommer de deckarälskare som sett och köpt känna sig lurade när de får en skräckbok istället.

Men mest bara gläds jag. Och nyper mig i armen.


4 kommentarer

En mycket bra dag

I morse unnade jag mig en promenad från Gamla stan, via Riddarholmen till jobbet på Kungsholmen. Solsken och vatten. Och en gudabenådad äggmacka mer örtmajonnäs och ärtskott, eftersom jag även unnade mig medköpt finfrukost.

Sedan inträffade trevlighet på trevlighet.

En fantastisk recension hos Farbror Atlas, en intervju på Skrivarakademin, en propå om boksignering längre fram, beslut om att lägga ut ett läsprov på nätet OCH en glad nyhet som jag kan berätta mer om längre fram.

Vad gör det då att SL-kortet har kraschat så att jag fått dubbelbetala mig genom kollektivtrafiken, att lunchmackan var urtrist eller att vattnet i simhallen kändes alldeles extra kallt idag?

Ingenting alls.


6 kommentarer

Gott, mycket gott, och blandat!

Och det här är vara en bråkdel av alla intryck, glädjeämnen och fina saker från de senaste dagarna. Då räknar jag inte med sonens 8-årskalas som vi rev av idag.

Fantastiskt, omtumlande, roligt, rörigt och rörande. Tänk att så många kom för att gratulera mig! Något ordentligt tal hanns inte med i den allmänna oordningen, och kvällens mest använda present var sigeringspennan (Tack! Den var superbra) som jag norpade åt mig i farten. Jag hann inte ens dricka bubbel förrän alldeles innan slutsignalen.

Min pappa kom från Gävle och min syster från Göteborg. Flera gamla vänner sedan studietiden, och min barndomsväns om jag känt sedan jag var fyra, blandades med skrivarkompisar, grannar, korrekturläsare och bloggare som jag aldrig tidigare fått ansikte på. Jag träffade min fina förläggare, Charlotte, för första gången. Vi har bara haft kontakt via mejl tidigare eftersom hon håller till i Kalmar.

Ingenting blev riktigt som jag hade tänkt och allt blev alldeles fantastiskt. Önskar bara att jag hade haft mer tid åt alla härliga människor.

Och redan innan releasen så dök alltså en och annan recension upp.

Till exempel den här på instagram. Härlig recension i det lilla formatet!

Dränkt överst på Bokrondellen.

11061249_10152770332587759_1302162792642411647_n

Jag och Anne-Lie (som jag snott bilden ifrån)

Bubbel1

Lillasyster tog hand om bubbelservering.

Releasefest Dränkt

Liksom min man.

Dränkt_bocker

Böcker på Beyond Retros disk.

FridaÅkeRelease

Jag och Åke från skräckskrivarkursen. Fotot snott av Eva på Det måste kännas på riktigt.

Fullt

Många härliga gäster.

Mingel2

Anneli, Anna, Ebba, Katarina och Emmelie.

1511210_428390433986606_685275312798089662_n

Jag i signeringstagen och min förläggare Charlotte i bakgrunden. Bilden snodd av Anneli Stålberg.

Mingel

Eva och Emma pratar i bakgrunden. Jenny och Per förgrunden.

Fina releasepresenter i rosa toner. Vi upptäckte att hjärtat i chokladasken var bortslickat… En misstänkt, den så kallade ”5-åringen” är identifierad.

Fina releasepresenter i svart och blått. Notera skräckbuketten med svarta blad.

Fina releasepresenter åt det lila hållet. Å vad jag ska dricka bubbel och vin framöver 🙂

Röda toner här. Och fina skrivdon, ljus och ett halsband som matchar omslaget perfekt.

En burk honung från egen produktion bland blommor och bubbel.

Och de längsta och ståtligaste tulpaner jag någonsin skådat.

Nu njuter jag av rapporter som kommer in från folk som börjat läsa boken – och inte bara från sådana som var med på releasen, utan faktiskt även andra. Väldigt roligt!

Nu börjar allvaret. Nästa helg blir det bokmässa i Falun. Spännande.


12 kommentarer

Idag är det dags!

Njut, är det flera av er som skrivit i kommentarerna. Och nu ska jag njuta. Jag har ledigt från jobbet idag, bara för att kunna ägna mig åt releaseförberedelser (och för att jag omöjligt skulle kunna koncentrera mig nog för att få något jobb avklarat.) Och det mesta är gjort. Jag och maken var och lämnade bubbel, tilltugg, rollup och annat på Beyond Retro där releasen ska vara igår kväll.

Jag försökte få ihop en lämplig spellista med tema vatten, skog, drunkningstillbud, varelser och väsen, men vet ni vad, så mycket vemod och stråkar och ödesmättnad skulle lägga sordin på feststämningen. Så, ikväll får det bli mingelvänligt, glatt och trevligt, så överlåter jag ödesstämningarna åt boken.

Igår var jag också och betalade hyran för bubbelglasen, svarade på intervjufrågor via mejl och blev helt ställd när jag fick en fråga från Bokmässan Dalarna om vad min författarpresentation där ska ha för rubrik. Borde nog ha funderat mer på det, nu fick det heta Dränkt kort och gott.

Och nu då? Ja, jag sitter och känner efter. Hur roligt det ska bli ikväll! Och funderar på vad man egentligen skriver i böcker man signerar. Och om jag kanske borde köpa till något mer tilltugg. Om jag borde sätta mig in i hur min izettle fungerar utifall att förläggarens krånglar. Snart ska jag röja för nattgäster, prova om klänningen funkar eller om jag ska ta en annan. (Och så googlar jag en del för att se om det dykt upp någon recension. Och muttrar över att det fortfarande står ”bevaka” och ”förboka” på Adlibris och Bokus, trots att boken släpps idag. Hoppas de ändrar under dagen.)

Ikväll ska jag kramas och prata och skåla och njuta. Kort sagt fira rejält. Rapport kommer såklart!


8 kommentarer

Tumlar och rumlar

Någon gång, snart hoppas jag, ska det här bli en blogg som kan kallas skrivarblogg igen utan att skämmas. Men just nu är det en iih, aah, oj, kolla här, hoppsan, vad häftigt!, åh nej, hurra-blogg. Helt enkelt för att jag ägnar mig mindre åt rent skrivande och mer åt det där iih-andet och hurrandet.

Hoppas ni har tålamod med mig ett tag till.

Nu har jag checkat av såpass mycket på listan att jag kan fokusera på releasen. Jag är fantastiskt glad över alla som ska komma och fira, över att boken äntligen ska släppas, över att det äntligen är dags! Jag har nog inte själv fattat hur stort det egentligen är.  Och så är jag kraftigt nervös över att ett boksläpp betyder att det kan dyka upp recensioner, att folk ska läsa och tycka, och att de inte alltid kommer att tycka positiva saker. Eller, hemska tanke, att recensionerna uteblir helt och att ingen läser eller tycker alls.

Fick en bild från releaselokalen idag. Bokkartongerna står på plats. Igår damp en rollup ner här hemma – helt bisarrt att ha en tvåmetersskylt med sig själv och sin bok på, alla borde testa. Och idag har jag hämtat ut min izettle, som dock inte ska användas förrän på bokmässan i Falun 21 mars. På releasen i övermorgon får förlaget stå för sådant.

Idag blev jag kontaktad angående en intervju på ett lite annorlunda ställe, och igår nämndes Dränkt på flera bloggar. Så häftigt att boken dyker upp på ställen utan min vetskap!

Skriva? Ja! Snart, hoppas jag. Under tiden tumlar jag om.


2 kommentarer

Du har ju hela helgen på dig

Förberedelserna är i full gång. Idag har jag bokat hyrglas till releasen och burit hem åtta kilo chokladpraliner från vår lokala godisgrossist. Igår köpte jag tillbringare och plastglas om folk vill varva med vatten samt ägnade mig åt ytligheter som att klippa topparna och köpa strumpbyxor och smink (efter att maken påmint om att han var borta hela dagen på fotbollsderby så att jag var själv med barnen, och dottern senare gjorde klart att hon vägrade bli lämnad på kompisens kalas så att jag och sonen var kalasgisslan i två timmar.) Release-listan krymper. Det är väldigt skönt, för jag har så himla svårt att sova när jag inte har kontroll. Och det är inte bara bokrelease för Dränkt som gäller den här veckan.

I morgon fyller sonen åtta år! Så det har fixats med det också. Presenter, såklart. Och jag har bokat bord på hans favoritrestaurang HO’s. Kalaset äger rum på söndag, två dagar efter releasen, och det är SÅ skönt att vi för första gången faktiskt ska leja ut det till ett lekland. Egentligen är jag emot, men skulle vi ha fixat det hemma nu tror jag att jag hade brunnit upp. Inbjudningarna tar maken hand om, så jag har släppt det. Nästan.

Det är ju meningen att man ska jobba den här veckan också. Skicka nyhetsbrev. Gå kurs. Lite sånt. Och maken har feber. Litet orosmoment, men det går nog över och förhoppningsvis blir ingen annan smittad.

Så. Jag tänkte koppla av med att läsa en ny bok. Dränkt heter den.

Ni vet den där bergochdalbanan mellan hybris och misär? Den som man upplever under hela skrivprocessen. Den som man upplever under hela redigeringsfasen. Den som man upplever medan man väntar på svar från förlag. Man skulle kunna tänka att den går över när boken väl är klar. Det gör den inte.