manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva


9 kommentarer

Okej, du får väl va med då

Det tillkom en karaktär. En rolig en, som ruvar på hämnd. Först skulle hen få en prolog och en ”livescen”, och sedan figurera i kulisserna resten av historien. Den enda uppgiften skulle vara att ge en ram till historien, förklara varför huvudpersonen känner till vissa saker och var en idé kom ifrån och lite sånt. Nu har hämnaren fått prologen och ett par livescener och nästlar sig dessutom in i fler och fler kapitel på olika sätt. Helt enkelt för att hen är kul att skriva om.   

Det går fortfarande trögt. Men när min hämnare får vara med så känns det trots allt lite lättare.

Risken nu är att det blir för roligt och tramsigt och inte alls särskilt läskigt eller obehagligt. Men råmanus är råmanus. De blir godare när man grillar dem.

Just det. Grillen är framme. Nu är det vår.

Annonser


6 kommentarer

Vad är det som skriver och skriver men aldrig kommer till slutet?

Under förra våren skrev jag ett färdigt råmanus till Unn-historien. Jag knattrade ner ungefär hundratusen tecken, cirka (korrigerat) sjuttontusen ord i månaden, framför allt i februari, mars, april och maj. 

Just nu kan jag inte fatta hur jag gjorde. Mars har snart passerat och med förra årets hastighet borde jag vara uppe i närmare femtiotusen ord på mitt nya manus. I stället har jag skrapat ihop drygt femtiotusen tecken. Det är bara en tiondel av vad hela Unn-manuset slutade på när det var färdigredigerat.

Jag skriver för helt enkelt för sällan, och när jag väl skriver så skriver jag för lite. Eftersom jag skriver för sällan så måste jag läsa igenom det jag skrivit hittills, och då blir det ännu mindre tid över till själva skrivandet. 

Nu har jag trots allt kommit igång. Texten växer i omfång. Det är bara en sak. Den växer bakåt. Jag hade ett inledningskapitel och ett par tre kapitel till. Sedan skrev jag ett nytt inledningskapitel, så att den ursprungliga inledningen blev kapitel två. Nu har jag skrivit en prolog, och ett nytt kapitel två, så att det ursprungliga inledningskapitlet rasat till en tredjeplats. Sidantalet ökar alltså, men det är fortfarande lika långt till slutet.

 


4 kommentarer

Intresseklubben antecknar

Dagens arbetsdag innebar en gnutta vin, mingel och prisutdelning i närvaro av minister. (Inte jag som fick pris)

Har ägnat kvällen åt att läsa och kommentera kurstexter inför morgondagens session. 

Har bokat in en skrivarmässigt intressant lunch.

Har börjat läsa Stephen Kings Doktor Sömn.

Nu närmar sig klockan midnatt med stormsteg. En minut kvar. Bäst att säga godnatt.


5 kommentarer

Korr korr korr

NU mina vänner, är novellen korrad. När jag bara bytte till Adobe reader gick det som en dans att markera och kommentera.

Jag blev förvånad över att jag hade så många ändringar. Sedan blev jag misstänksam, och när jag dubbelkollade visade det sig att det var en alldeles för tidig version som var inlagd i inlagan, inte den senaste versionen som redan blivit korrad en gång. Dessutom hade det smugit in små understrykningar i texten och alla mina blankrader mellan olika delar av novellen var borta. Men nu hoppas jag i alla fall att jag hittat allt och att det blir bra i slutändan. Stackars hen som ska föra in alla mina ändringar…

Dags att fira med ett glas vin!


6 kommentarer

Ett smakprov – och kommentarer i en pdf

Den här veckan ska tidningen jag jobbar på skickas till tryck. Jag har med ett ganska stort jobb, som alla tyckte var så bra, så bra, ända tills igår, då det plötsligt kom förslag på ändringar och fler personer som borde uttala sig. Personer som det i princip är omöjligt att få tag på med så kort varsel.

Självklart sammanföll detta med att jag skulle skicka ut månadens nyhetsbrev igår (tidskrävande), och att sonens skola hade studiedag idag, så att man skulle hämta tidigare. Arbetstiden som blev kvar att komplettera artiklar krympte alarmerande fort. Kompenserade dock den tidiga hemgången med att ringa en kort intervju hemifrån, samtidigt som pappan till dotterns kompis kom och skulle hämta sitt barn som följt med oss hem från dagis…

Lite lagom stress i det vanliga livet alltså.

Samtidigt händer det spännande saker på skrivfronten. Korret på novellen ska vara inlämnat allra senast på lördag förmiddag. Dessutom mejlar jag friskt med personer i ett helt annat ärende.

Just den här veckan får jag ett smakprov på hur livet som författare ”på riktigt” skulle kunna tänkas te sig. Men jag hinner inte stanna upp och känna efter riktigt så mycket som jag skulle vilja. Det blir mest en grej till. Eller två… Och jag antar att det här också är ett smakprov. En liten munsbit av hur det skulle kunna vara att bolla manusdeadlines och inlagekorrektur i större skala med barn och jobb och disk och snöskottning. Jag inser att det livet måste vara väldigt stressigt mellan varven.

Ändå är det dit jag vill (och bortom det vill jag såklart ha själva inlagekorret och manusdeadlines som jobb, och då blir det ju en sak mindre att bolla).

Och Pdf:en då? Jo, jag fick tips om andra program. Det jag hade heter Nuance pdf reader. Det funkade inte för mig. Nu har jag i stället laddat ner hederliga Acrobat reader. Funkar mycket bättre! Att sedan skrivaren ville krångla lite, det är sånt man får ta.


2 kommentarer

Oväntad patrull

Jag har fått korret på inlagan till #Älskanoveller. Jättehäftigt att se hur sidorna kommer att se ut i färdigt skick. Och väldigt kul att se hur alla andras noveller blivit. Jag önskar att jag hade tid att sätta mig ner med dokumentet och läsa allt om står där.

Men. Nu är det meningen att jag ska förmedla vilka ändringar jag vill göra. Kul, tänkte jag. Först. Tyvärr fattar jag inte för mitt liv hur jag får in kommentarer i pdf:en. Och att skriva upp allt dutt på en lista vid sidan av är krångligt för både mig och den stackare som ska tyda dem sen.

Känner mig plötsligt som en verklig nybörjare. ”Jaha, korret. Tack, tack. Vad exakt vill ni att jag ska göra nu?”

Första försöket öppnades allt i en miniversion av min pdf-läsare, utan några verktyg över huvud taget. Andra försöket exporterade jag pdf:en till Word, för att se om det gick bättre där. Det gjorde det inte, det blev kaos i texten i stället. Tredje försöket lyckades jag öppna med rätt pdf-läsare, med massa fina menyer och verktyg. MEN JAG KAN FORTFARANDE INTE HITTA HUR JAG FÅR DIT KOMMENTARER.

Har nu suttit vid datorn hela kvällen IGEN. I skrivförbud kan man förstås inte inkludera korr-förbud när förlaget som ger ut ens novell vill att man gör en insats. Men handleden och fingrarna vill vila, och jag blir inte direkt smartare ju längre kvällen lider. 

Och varför i hela världen strösslade jag hela novellen med utropstecken?


1 kommentar

Skrivförbud

Har gett mig själv tillfälligt skrivförbud. Sitter vid datorn hela dagarna på jobbet, och sen hela kvällarna hemma. Däremellan skrollar jag omkring på mobilen. Om det är nacken eller handlederna eller fingrarna som fått nog vet jag inte, men kan jag undvika ett karpaltunnelsyndrom så gör jag gärna det.

Nästa kurstext är inlämnad så någon vecka framåt ska jag försöka läsa i stället för att skriva på fritiden. Just nu ”Smoke and Mirrors” av Neil Gaiman. Efter det har jag pinsamt många bloggares böcker att läsa ikapp. Och fler blir det ju hela tiden, så duktiga som alla är.

Men blogga räknas nog inte som att skriva, så det gör jag undantag för.


7 kommentarer

Kritik i rättan tid

Jag är sådan att jag gillar att göra klart något på egen hand, mer eller mindre i skymundan, innan jag visar upp det. Jag talade till exempel inte om för mina föräldrar när jag skulle köra upp, jag kom hem och visade upp lappen när jag var godkänd i stället. Jag tycker heller inte om när någon står och tittar på mig medan jag försöker dekorera en tårta till ett barnkalas eller liknande. Däremot får de gärna beskåda det färdiga resultatet (då kan jag plocka bort alla kladdiga dekorationer när de blir för fula, och rädda tårtan med ett nytt lager grädde om jag vill, utan att någon undrar.) 

Jag vet inte varför jag funkar såhär. Kanske vill jag behålla eventuella misslyckanden för mig själv, och triumfera med lyckade resultat när de är ett faktum. Det känns också mer meningsfullt att få kommentarer på någonting som är genomarbetat, än på en slarvig skiss.

När det gäller skrivandet har jag, som så många andra, länge smugit med att jag skriver på fritiden. Men under det här året har jag blivit mer och mer öppen med det. På jobbet vet alla att jag går skrivarkurser till exempel, och mina föräldrar undrar skämtsamt om de bör oroa sig ”eftersom alla författare väl skriver om sin uppväxt förr eller senare.” (Det behöver de inte.) Men även om folk vet att jag skriver, så vill jag att texterna som jag visar upp ska vara ”färdiga”. 

Jag har förstås tagit hjälp av lektör, och hade gärna haft testläsare. Men innan lektören fick mitt manus var det både färdigskrivet, redigerat, omskrivet och redigerat igen. Och igen.

Som ni säkert har förstått vid det här laget så går jag en kurs  på Skrivarakademin. Till varje gång (vi träffas varannan vecka) lämnar alla sex deltagare in varsin kortare text, en skrivuppgift just för det tillfället. Den korta text man lämnar in är någonting färdigt, med början, mitt och slut, som man sedan får kommentarer på.

Enligt ett rullande schema lämnar vi också in utdrag ur pågående längre projekt, för att få kommentarer även på dessa, Jag lämnade in de tio första sidorna på mitt nya manus för fyra veckor sedan, och fick bra kommentarer. Men de gjorde liksom att jag kom av mig.

Jag började ompröva det jag skrivit, funderade på hur jag skulle kunna ändra det och vad jag skulle behålla. Och det på ett alldeles för tidigt stadium. Saken är den att om man (jag) börjar haka upp mig för mycket på hur texten är i början, så kommer jag inte vidare. Jag vill hålla uppe tempot och ha ett färdigt råmanus innan jag börjar pilla, skriva om och flytta saker. Det är nämligen mycket möjligt att just de här tio sidorna inte kommer att vara de tio första, eller ens finnas kvar i det färdiga resultatet. Då vill jag inte att de sidorna ska hindra mig från att komma vidare.

Om tidig feedback ska funka för mig ska den nog vara riktigt tidig, redan på synopsis-stadiet. Bör jag ta körkort eller inte? Är en gräddtårta med spritsad choklad en bra idé eller ska jag dekorera med nåt annat? Annars får den gärna vänta tills jag har någonting hyfsat genomarbetat att visa upp.