manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva


12 kommentarer

Det här med pitchen

Ni har hört det förut. Man ska ha en pitch. En kortfattat, klatschig och säljande beskrivning av vad boken handlar om.

När någon frågar dig ”vad handlar den om?” ska du inte svamla om hur du fick idén och vilken genre den typ tillhör och att liksom… Eller såhär, det är typ en tjej och hon har en, eller förresten hon är väldigt… Och då. Äh, du får läsa boken istället.

Jag behöver med andra ord desperat en pitch.

Jag har ännu inte fått till det, men idag bläddrade jag i Skriva och fick fart. Kom rätt långt. Sen började jag sudda. Vill inte avslöja för mycket. Vill inte avslöja för lite. Vill inte få boken att låta som en deckare, men dödsfallen måste väl vara med? Vill inte få det att låta som en chic lit, men grannen måste definitivt vara med. Vill inte göra det till en relationsroman, men det här med mamman och uppväxten? Det är ju viktigt. Jag vill göra pitchen mystisk, men hur många frågetecken kan den egentligen ha?

Jag har ännu inte fått till det. Fasen vad svårt det är.

Har ni fått till era pitchar?

Annonser


Lämna en kommentar

Sommarnatt

Tofflor, te och tända ljus. Känns mer som höst än sommar. Och det passar mig utmärkt, där jag sitter i fåtöljen och läser manus. Har fått de första kommentarerna från redaktören. Någon lös tråd, en del inkonsekvenser och karaktärer som kan få släppas fram mer, bland annat.

Tanken är att jag ska läsa från början till slut med redaktörens förslag på omskrivningar i bakhuvudet, innan jag börjar peta på det. Men det är svårt att låta pennan ligga.

Det märks vad som kommit till efter lektörsläsningen. De delarna är nyare, och inte lika genomtröskade som resten av texten.
Eftersom prologen och en del av de första kapitlen hör dit var mitt första intryck ”Oj! Det här är jättestyltigt. Jag kan ju inte alls skriva. Alla kommer att tycka att boken är usel.” Men nu är jag hundra sidor in och sitter och myser.
Det här blir bra!

Som ni kanske anar är det redigering som gäller från och med nu. Min utmaning att öppna dokumentet med nya manuset varje dag ligger därför på is.

Så glad att få återse Unn och mina andra karaktärer igen. Jag har saknat dem.

Älskar känslan av att skriva ut ett manus. Fysiska sidor varma från skrivaren. En tjock bunt som jag har skapat.

Förtjust i att något jag har skrivit kan ge den där spännande känslan av ”onda aningar” som är det jag gillar mest med övernaturligheter.


4 kommentarer

Heart shaped box

Att öppna dokumentet varje dag går bra för det allra mesta. Men i dag var det nära ögat. Fyra minuter i tolv fick jag upp det. 

Så vad har jag gjort i stället? Jag har bland annat fotograferat barnen i The Iron Throne på Livrustkammaren, och sedan upplevt samlingarna i källaren med hjälp av en slottsmus och en hemlig låda. En del av sakerna som Sveriges kungar och drottningar hade för sig… Heart shaped box, kan man säga. Inspirerande för en sådan som mig. 

Jag har även signerat böcker på min kammare, och sedan postat fyra ex av #Älskanoveller, efter att först ha jagat rätt på ett ställe som sålde vadderade kuvert i rätt storlek. Jag har diskuterat lite ditt och datt med min redaktör. Jag har gått på italiensk restaurang med maken och barnen. Och så har jag jobbat. Skrapade nog ihop en halv dag, med jobb både hemma, på kontoret och sen hemma igen.

Så kan en semesterdag se ut.

Nu ska jag skriva ett liiitet tag till. För även om jag måste jobba en aning i morgon också så tänker jag banne mig inte ställa någon väckarklocka.


7 kommentarer

Ja då!

Novellerna gick hem. Båda två till och med. Himla kul! De måste dock (såklart) arbetas igenom en del först. Det roliga är att redaktören tycker att de är lite för ”snabba” medan jag trodde att jag skulle få kritik för att de var lite sega. Så kan det vara.

Jag kan inte säga någonting om när eller exakt hur de kommer att dyka upp i läsbar form, men jag lovar att trumpeta ut det med buller och bång när det är dags.

För övrigt hittade jag ett par fingervantar i min handväska – och beslöt mig för att låta dem ligga kvar. Tio grader var det på midsommaraftons morgon. Alla här hemma går och drar på förkylningar och ingen i familjen har premiärbadat än. Har ni?


8 kommentarer

Passerat 30 000!

Äntligen! Ännu en gräns är passerad i mitt manus under arbete. Det har stått och stampat så länge att asfalten under det slitits ut, och där formats en lerig grop som samlat vatten, så att leran blivit till gyttja som sög fast fötterna så att det knappt ens gick att stampa längre. Men nu! Nu har en fot kommit loss.

I övrigt har jag tagit kontakt med en fotograf för författarbilder. Vi har inte bestämt någonting än, men vem man än väljer så blir det ju en nätt liten utgift. Men snygga bilder vill jag ha. Marknadsföring. Det är sådant jag måste tänka på. Också.

Har många exemplar av #Älskanoveller som är tingade, men som hänger lite i luften, eftersom någon ska levereras över en lunch som vi inte får till, någon under en resa och så vidare. Hur som helst så har jag beställt nya. Som har kommit. Nu ska jag bara hinna hämta dem också. Och idag, på jobbet, sålde jag två till helt utan egen förskyllan.

Men #Älskanoveller har ju fördelen av att vi är 25 personer som hjälper till att sprida den. När min egen bok kommer så är det bara jag och förlaget. Och det är inget stort förlag med maffig marknadsavdelning vi snackar om. Därav de snygga, men lite kostsamma författarbilderna…


5 kommentarer

Två noveller skickade

För inte så länge sedan kollade jag igenom alla utannonserade novelltävlingar, antologiprojekt och liknande jag kunde hitta. Jag bestämde mig för att jag inte hade en enda novellidé och att jag skulle satsa på mitt manus.

Men det blir ju inte alltid som man tror.

Nu har jag precis skickat in två nyskrivna noveller till förlaget, och jag är faktiskt riktigt nöjd med båda två. Inspirationen till en av dem kom från ett stackars spindelbarn – eller möjligen en mager albinospindel – som råkade falla ner i min kaffekopp, den andra från min egen mörkrädsla. Nu återstår en nervös väntan på besked. Duger någon av dem för publicering eller inte?

Hur som helst så känns det väldigt bra att ha skickat in dem. Det betyder A: att jag inte kommer att sitta uppe till klockan två i natt för att redigera, och B: att jag nu kan ägna mig åt mitt manus igen.


Lämna en kommentar

Noveller som gäller

Nu har jag inte bloggat på ett tag. Jag har varit i Jönköping på kongress med jobbet i tre dagar, och varken haft tid eller ork. Men på tåget ner lyckades jag skriva ett nytt kapitel på mitt manus, och även de dagar jag inte direkt har skrivit någonting så har jag faktiskt öppnat dokumentet.

Annars är det noveller som gäller

På tågresan hem, när jag var jag för trött för att skriva, läste jag ur skräckantologin Bländverk, som ”mitt” förlag Epok har gett ut, varvat med Neil Gaimans novellsamling Smoke and Mirrors, som jag fortfarande inte läst ut. Här hemma har jag fortsatt med noveller i steampunkantologin I varje ångetag

Det finns en tanke bakom novellslukandet. Jag vill ha inspiration till den novell jag själv ska skriva och skicka in till förlaget. Jag är nu uppe i fem(!) idéer. Två av dem känns som om de faktiskt kan bli någonting.

Idag har jag även ägnat mig åt noveller på ett för mig helt nytt sätt – nämligen genom att spela in en videopresentation av mig själv och min novell Jävla galonisar till en längre presentationsfilm för #Älskanoveller. Jag skrev ett kort manus, använde mig av webbkameran på datorn och programmet WIndows Live Movie Maker. Det var enklare än jag trodde, jag lyckades till och med klippa lite i början och slutet för att få det snyggare. Det svåraste var att få barnen att hålla sig borta tillräckligt länge, att inte staka sig för mycket, och att få bokhyllan i bakgrunden att inte se så rörig ut. 

I morgon får ni kolla in Debutantbloggen – för då är det jag som gästbloggar. Om att blogga. 


Lämna en kommentar

Kort statusrapport

Lapparna är numera renskrivna i ett nytt worddokument (jag är på hemmaplan igen), och de scener som var färdigskrivna och fortfarande har en plats i manuset har kopierats in i det nya dokumentet. Känns tryggt, eftersom flera av lapparna satt ganska löst efter ett tag, och jag bara väntar på att fyraåringen ska hitta den roliga biten med kartong och färgglada papper.

Vidare har jag hittat ett utkast till en bilderbok(!) i min mobil som jag filat lite mer på. Alltså bara text, inga bilder.

Och för att inte få tråkigt så har jag också knackat ner en novellidé på sagda mobil. Det gjorde jag i går natt, eftersom det är när jag ska sova som idéerna kommer. Nu har jag tre påbörjade noveller, men fortfarande känns ingen idé klockren. Svårt att skriva på önskemål, utan att ha några ramar. 


2 kommentarer

Fler och fler

Lapparna har ökat i antal rejält. Dessutom flyttar jag runt dem så mycket att klistret snart inte fäster längre. Men nu börjar det kännas som de lösaste trådarna är ihopknutna, som om hela historien kan bli jämnare i stilen, och som det kan bli lite extra action och spänning på slutet.

Om ni undrar vad de olika färgerna (se bild i förra inlägget) betyder så är blå och grön varsin POV-karaktär. (POV = point of view, alltså karaktärer ur vars perspektiv historien berättas) Gul är ramberättelsen, som framför allt kommer att utgöras av historiska tillbakablickar. Och rosa är lite övrigt, allvetande berättande om platsen, ett och annat offer som råkar illa ut, eller något som händer när ingen av POV- karaktärerna är närvarande.