manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva


Lämna en kommentar

Visst ja

Det är ju precis som i den där scenen där en kille kommer ut ifrån fiollektionen och fiollärarens hus ligger bredvid sjukhuset. En man börjar prata med honom genom fönstret och hotar med att smitta honom.

Vilken film är det nu igen? Eller är det en bok?

Eller vänta, har jag skrivit det själv? Just ja, det har jag visst.

Annonser


6 kommentarer

Såhär kan det se ut

Jodå, jag lever. Jag har bara pausat lite. Det visar sig att jag har nån slags ackumulerat tevebehov. Och så har jobbet dragit igång ordentligt. Och så petar jag i manus. Och börjar meningar med och.

Just nu står jag i den här kön:

20140821-182835-66515101.jpg

I väntan på att få fira Anders Fagers release tänkte jag gå på signering av Ajvide Lindqvist, Cirkeln-Sara och -Mats samt nämnde herr Fager. Kan ha varit en dum idé.

En kul grej: Hittade Mias Martrådar när jag gav upp köandet för en stund.

20140821-183213-66733341.jpg

En dum grej: Har hela Cirkeln-trilogin hemma och kommer alltså inte att köpa den och få den signerad.

En baktanke: Kollar in releasefests- och signeringspotentialen på SF-bokhandeln. Vad tror ni om det?

Om två veckor blir det mer releaser och sen drar det ihop sig till bokmässa. Heja hösten! (Jag kan ha långärmade mörka kläder igen utan att svettas och/eller se märkligt formell ut. Bara en sån sak!)

Jaha, två meter framåt. Undrar om det finns vin?


16 kommentarer

För jag har tagit studenten…!

Så känns det nästan. Jag har skickat in spindelnovellen! Äntligen! Efter tre års slit (eller ett par veckor i alla fall.) Nu håller jag tummarna för att ändringarna gillas, och att nästa kommentar bara gäller språkduttande.

 

I morgon är det meningen att jag ska få tillbaka hela bokmanuset med kommentarer. Tur att man slipper ha tråkigt på kvällarna.


Lämna en kommentar

Soffan

Spindelnovellen tog ett stort steg framåt igår. Nu är den på banan och resten av redigeringen kan ägnas åt formuleringar och gestaltning. Jag gillar den igen. Så skönt!

Men nu unnar jag mig att kollapsa i soffan efter en heldag med kulturfestival, barnteater, kazoo-tillverkning, vattenfärgsmålning, cirkusuppvisning, täljning… Fritids är stängt och jag är helt slut.


21 kommentarer

Teaser

Redaktören meddelar att jag får tillbaka mitt manus med kommentarer innan veckan är slut. Och avslutar mejlet med:

”Det är roligt jobb att gå igenom din bok – den är så jäkla bra!”

Hurra och tack. Precis vad jag behövde höra.

 

Och inte nog med det, om ni har lust och känner er nyfikna kan ni gå in på Svensk Bokhandels hemsida och titta långt ner till höger, under ”tjingade titlar” …


2 kommentarer

Det är tanken som räknas

Jag har suttit framför datorn idag. Mycket, till och med. Men man styr inte helt över sin tillvaro.

Vi fick en fråga om vi ville komma på fika hos goda vänner idag, jag tackade nej. Jag skulle ha en heldag vid datorn.

Vår kräftskiva med en annan småbarnsfamilj igår slutade i mycket god tid, vilket passade utmärkt. Då skulle jag vara utvilad (ha, ha…) och skärpt idag. 

Jag meddelade make och barn att jag tänkte sitta instängd hela dagen och inte göra någonting annat än att skriva. Jag klädde mig i mysbyxor och linne för att markera att jag minsann inte tänkte gå någonstans. Jag gick för en gångs skull upp till arbetsrummet i stället för att hänga nere i vardagsrummet. Och …

… Just när jag samlat ihop ett gäng böcker för att studera baksidestexter, fått igång datorn och börjat formulera mig hörde jag en bekant röst från nedervåningen – min mamma. Eftersom mina föräldrar bor 20 mil härifrån och vi träffas kanske fyra gånger om året var det lite otippat. De hade varit hos goda vänner på kräftskiva och passerade Stockholm på vägen upp, och då ”passade de på att titta förbi”. Inte riktigt läge att säga att jag var upptagen.

Men som sagt, det blev ändå en hel del datortid. Med mycket magert resultat. Jag har suttit och formulerat om en potentiell baksidestext i flera timmar. Det är vad jag har åstadkommit idag. Och den måste göras om.

 

MEN! Under mitt filande på baksidestexten bläddrade jag i mitt manus för första gången på ett par veckor (det är hos redaktören för en ny duvning) och jag blev gladare och gladare. För visst har det driv. Visst är det spännande. Visst händer det grejer, och faktiskt så vågar jag nog säga att jag aldrig har läst någonting riktigt liknande heller. Baske mig. Det blir bra det här. (Sade jag att omslaget blir riktigt snyggt?)

 

Och den nya novellen, och PR-texten, och baksidestexten och spindelredigeringen… Ja. det blir bra det med. Men inte just idag. Nu inser jag mig nämligen besegrad. Min hjärna kan inte prestera på så här lite sömn. God natt.


2 kommentarer

Kavlar upp ärmarna

Nej, det gör jag inte. För det finns inga ärmar på mitt linne. Men ni fattar.

Dagens mål: Idag ska jag sitta klistrad vid datorn är planen. Här ska komponeras säljande pr-texter för bok, här ska redigeras novell och här ska – kanske – skriva ett utkast på en ny novell.

Dagens antagonist: Sömnlöshet. Låg vaken till fyra på natten/morgonen både den här natten och natten innan.

Dagens superkraft / sidekick: Kaffe


5 kommentarer

Det svajar här

Knappt hade jag sett bildförslaget innan det kom ett omslagsförslag och diskussionerna drog igång. För en som aldrig gjort det här förut – alltså jag – är det lite svårt att hänga med i svängarna. Nu har vi tagit paus för reflektion, och jag har passat på att visa förslaget för ett gäng personer – både sådana som gärna läser fantasy och skräck, och sådana som oftast läser annat. 

Reaktionerna är positiva och det är väldigt roligt!

 

Samtidigt är det läskigt. Folk kommer att läsa min bok. De ska tycka saker. Om de ens orkar igenom den. Tänk om det snygga omslaget bara blir en stor besvikelse när de kommer till det undermåliga innehållet? Nog är den väldigt bagatellartad? Fast ändå liksom deprimerande? Och tjatig. Texten är nog väldigt tjatig och övertydlig, när jag tänker på saken. För läskig för dem som inte gillar läskigheter, men inte tillräckligt läskig för de andra.

”Men om den inte var bra skulle ju ingen vilja ge ut den”, säger min man. Och han har väl rätt. Men tänk om han har fel? Just nu litar jag inte alls på min skrivförmåga. Den där jädra spindeln har sabbat den.


2 kommentarer

Ändrar texten sen mig

Som ni kanske minns så är det meningen att två av mina noveller ska komma ut som e-noveller i höst. Jag har fått tillbaka en av dem – den om spindeln – med några kommentarer. Och kommentarerna är helt okej. Men när jag läste igenom novellen igen …  Idén är bra, men alltså. Hur tänkte jag när jag skrev den? Hur tänkte förlaget när de sade att den var bra nog att ge ut?

”Det går lite för fort” skriver redaktören (hej). Om det gör! Och när jag redigerar den blir den visserligen längre, men absolut inte bättre. Språket blir larvigare och historien mer och mer tillkrånglad. Jag ändrar på fel ställen, ändrar för mycket. Ändrar mig. Vad håller jag på med? Kan jag skriva över huvud taget?

Har ni redigerat sönder en text någon gång? Det har visst jag. Nu börjar jag om igen med originaltexten. Gör om gör rätt. Idén är bra, nu gäller det bara att få texten bra också.


11 kommentarer

Häftig känsla

Tillbaka på jobbet, men sommaren är kvar. Idag åkte jag till Zetas trädgård med datorn i väskan, satte mig på caféet och redigerade en novell (en liten del av en novell i alla fall.) 

Tanken var att jag skulle fortsätta redigera när jag kom hem, och det gick ett litet tag. Men sen lade förlagets AD upp bilden som kan bli omslaget till min bok, och … Det ska verkligen bli en bok! Min bok ska komma ut! Efter det kunde jag inte koncentrera mig alls.