manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva


Lämna en kommentar

När börjar ”efter frukosten”?

Lördag. Hemma. Ingen Bokmässa inbokad. Ingenting inbokat, faktiskt. Sovmorgon, lång frukost med familjen, sitter kvar och läser DN på mobilen. Efter frukost ska jag skriva. En lång, härlig, lagom regngrå dag ligger framför mig och bara väntas på att fyllas med ord.

Maken åker och handlar en kalaspresent, barnen är ute och leker, jag plockar undan efter frukosten – den drog verkligen ut på tiden – men snart. Datorn är framme. Fåtöljen väntar. Tillfredsställelsen i att stänga igen luckan till diskmaskinen och höra den brusa igång …

Plockar undan några av dotterns saker från vardagsrummet där jag ämnar placera mig, allt för att den där extra skrivfriden ska infinna sig. Går upp med dem på hennes rum. Ser ut över förödelsen, blicken faller på den orangefärgad förvaringsröret? korven? av nät jag lovat att hänga upp. Klättrar upp på någonting högt och börjar knacka i taket. Jo, där kan man nog skruva i en krok. Hittar en krok i gyttret under trappan vi kallar förråd. Skruvar i den. Tada! Nätrörskorven är på plats. Grymt.

Maken har kommit hem och börjar slå in presenten. jag slår mig ner i fåtöljen, fäller upp datorn och barnen strömmar in. Summan har fördubblats och fyra par fötter dundrar upp för trappan. Värmer upp fingrarna och tar sikte på tangenterna. Mobilen hinner före. Dotterns kompis mamma undrar om vi ska samordna kalasskjutsen. Det ska vi såklart. Vi bestämmer att dottern ska ta med sig sina kalaskläder och komma över så barnen kan byta om tillsammans.

Dottern vill ha en ”bulle” i håret. Jag fixar hennes frisyr när mobilen ringer igen. Min mamma som jag inte pratat med sedan före Bokmässan. Lovar att ringa när frisyren är fixad, men sedan kommer dottern på att hon hellre vill byta om helt hemma, innan hon går till sin kompis, så vi lackar naglarna med blå färg, hittar ett halsband och tar på klänning. När vi ändå är i badrummet börjar jag förbereda för en tvätt. Sorterar högar på golvet. De två extrabarnen hämtas av först en mamma och sedan en lillebror. Maken åker och handlar mat. Följer med dottern till kompisen och går hem igen. Nu är det bara jag och sonen hemma. Äntligen ska det bli skriva av!

Kommer på att jag inte ringde tillbaka, så ringer min mamma. Pratar ganska länge. Sonen irrar omkring i köket och ger uttryck för hunger. Avslutar samtalet och känner att även jag blivit hungrig. Är det redan lunch alltså? Maken kommer hem med matvaror, vi packar in, värmer pasta, äter. Och nu … Fåtöljen är upptagen. Maken hann före.

Klämmer mig ner i soffan där sonen redan sitter. Har svårt att komma igång. Måste nog ha kaffe. Maken har plockat fram sidan med skolfoton och undrar om vi inte ska passa på att välja ut bilder och beställa så vi har det gjort. Sätter på kaffe, slår mig ner med datorn igen, öppnar dokumentet och hinner till och med skriva några rader.  Reser mig för att hämta kaffe, tar vägen förbi toaletten. Inser att tvättmaskinen jag satte igång tidigare är klar, tar med mig den våta tvätten upp, röjer undan från torkställningen och hänger upp. Kaffe ja.

På plats i soffan igen, sonen vill läsa upp det han nyss skrivit. (Visar sig vara en riktigt bra början på ett stycke Harry Potter-fan fiction.)

Klockan närmar sig tre. Det här börjar bli larvigt. Skriver ett blogginlägg om hur larvigt det är. Trycker på publicera, klockan ringer för att påminna om att kalaset som dottern är på snart är slut.

Delar av en lång, obokad, lagom regnig lördag ligger framför mig. Kanske hinner jag skriva nåt.

Annonser