manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva


23 kommentarer

Vilket år. Och nästa blir ännu bättre! Väl?

2014. Vilket år. I mångt och mycket året som tog mig från helt aningslös nybörjare till någonting som börjar likna en publicerad författare.

Så många saker jag varit med om för första gången 2014. #Älskanoveller hos e-bokshandlarna att bevaka i januari. Fina refuseringar från riktigt stora förlag. Förlagskontraktet för min alldeles egen roman. Skrivarkurs i skräck under en hel vårtermin, där jag inte minst fick ge feedback till andra – väldigt lärorikt. Releasefesten för #Älskanoveller i maj när jag fick se en bok i tryck där mitt eget namn stod med på författarsidan och träffa så många fantastiskt trevliga medförfattare. Att ha medförfattare. Samarbetet med en redaktör som hjälpte mig med min text för att få den så bra som möjligt. En egen författarsida på Facebook. Gästinlägg på Debutantbloggen i juni. En filmsnutt för #Älskanoveller. Ett bokomlag! (som hamnade på både tygkasse och mobilskal inför) Bokmässan i september, som i och för sig inte var min första, men min första som ”författare” och den första där jag gick på Park ;-). Fotograferingen av riktiga, proffsiga författarbilder med superduktiga Elin Parmhed – och jag gick till och med till frissan innan för att få till håret. Två publicerade E-noveller, som jag blev ombedd att skriva(!). Nanowrimo-debuten. Uppträdande inför publik på ett bibliotek i november. Bli intervjuad av ett stort magasin. Att plötsligt stå utan förlag. Att få vara med i en bloggjulkalender bland en massa riktiga, verkliga, superduktiga författare. Debutantporträtt i Svensk Bokhandel. Att se min bok nämnas i inte ett, utan två magasin. Och att bli kontaktad av förlag för att de är intresserade av mitt manus.

Kommer 2015 att toppa detta? Jamen, absolut! Eller?

Förhoppningsvis med en sak åtminstone. En stor en. Att Dränkt verkligen kommer ut. Att jag äntligen får se min bok i verkligheten. Att få ha en egen hejdundrande releasefest.

Jag ska också hålla mitt första soloframträdande i egenskap av författare i april- en hel timme långt. Det blir spännande.

Jag ska försöka färdigställa min barnbok, den jag fick idén till när jag slog huvudet i dotterns piglande prydnad. Råmanuset är en god bit på väg, det är snart bara upplösningen kvar. Men den kommer att kräva mycket redigering.

Och när det är gjort, och manuset kanske till och med är ivägskickat till förlag, så hoppas jag bita tag i min skräckdeckare igen. Jag börjar längta efter den nu.

Ja, och så såklart att jag fyller 40 mitt under Bokmässan. Bara en sådan sak 😉

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR till er alla!

Annonser


12 kommentarer

Vad gjorde jag nu?

Segeltorps kulturförening har hittat mig på Facebook (tack sociala medier) och bett mig att hålla ett föredrag om Dränkt. Spännande och hedrande och fantastiskt roligt. Jag har såklart tackat ja, men… Jag ska prata i en hel timme. EXKLUSIVE frågestund!
Jag har pratat inför folk i olika sammanhang flera gånger, men som längst kanske en halvtimme. Det här är dubbelt upp. Vad i hela friden pratar man om så länge?

Jag tror det var Susanne Ahlenius som uppmanade till att göra någonting man inte vågar varje dag. Det här får räknas som en sådan sak.

21 april är satt som preliminärt datum, så jag har tack och lov gott om tid att tänka. Och har jag väl gjort det en gång (pratat alltså, inte tänkt) kan jag ju göra det fler om möjligheten skulle råka dyka upp.

Skrivandet då? Ja, det var ju meningen att jag skulle skriva järnet under jullovet. Och nu har mitt jullov börjat.
Hittills har jag inte ens öppnat datorn (skriver det här på mobilen.) I stället har jag varit på fredagsmiddag med redaktionen, städat huset, varit på dammiddag till sent in på lördagsnatten, sovit länge, handlat med familjen och slöat i soffan.

Glad fjärde advent! Nu blir det ljusare igen.


4 kommentarer

Giltigt förfall

Om man kollar en film som råkar handla om två förlagsanställda så är det giltigt förfall från skrivandet va? (The proposal på femman)

Helt annan sak: Jag är intervjuad i nya numret av Femina! Det har bara gått ut till prenumeranter än, så jag har inte sett det själv. Men enligt min kompis bild ser det lovande ut 🙂

Nu gäller det bara att alla läsare har bra minne som räcker tills boken kommer ut.

IMG_3448.JPG


1 kommentar

Jag intervjuas i Lucka 16

Ibland hänger de på Babel, tapetserar Pocket Shop och slås upp stort i DN. Nu hänger bland andra Dag Öhrlund, Amanda Hellberg, Jenny Rogneby, Sara Lövestam, Magnus Utvik och Linda Olsson i julkalendern på bloggen ”Det måste kännas på riktigt”. Och det gör jag med!
Jag intervjuas om hur det var att plötsligt stå utan förlag.

http://riktigare.com/2014/12/16/lucka-16-frida-andersson-johansson/

In och läs! Och har du missat de andra författarintervjuerna så läs dem med. Fler kommer, ända fram till jul.

Tack Eva, för att jag får vara med!


14 kommentarer

Multikompetens och glada tillrop

Skrivförmåga och fantasi är bara är en del av kravspecifikationen på en författare. Nätverka är bra. Sociala medier är guld. När boken är klar får man växla över till att bli marknadsförare, föreläsare och säljare. För tillfället låtsas jag vara någon slags administratör, jurist och affärsstrateg. Tur att jag har spelat studentteater.

I administratörstjänsten ingår att skicka och ta emot mejl. Veckan som gick fick jag mejl som innehöll så fina ord att jag blir alldeles till mig när jag tänker på det.

”…en bra bit in i ditt manus och jag gillar det jättemycket. Välskrivet och ger rysningar…”

”…otroligt välskrivet och engagerande och en sugs med från första sidan…”

”…du skriver med fint driv. Det är härligt att läsa en författare som tar ut svängarna ordentligt och som låter berättandet flöda…”

”…alltid fascinerats av gammal folktro och det övernaturliga. I Dränkt kommer båda ingredienserna till sin fulla rätt…”

Och till råga på allt så avslutades veckan med lite publicitet. Åsa Bonelli – som kommer ut med Stanna innan du går i vår – hittade det här i Books & Dreams (jag har snott bilden av henne.) Väldigt roligt! Jag visste inte om att det skulle vara med. IMG_3435.JPG

Nu hade det ju varit himla käckt om Dränkt hade legat uppe hos nätbokhandlarna, redo att ta emot förhandsbeställningar. Men, som marknadsföraren säger om och om igen, all publicitet är bra publicitet.


6 kommentarer

Julboksenkät

Heléne på Bokglam ville att jag skulle svara på den här enkäten. Jag har gjort mitt bästa, men antingen är det trötthet som påverkar minnet eller så måste jag skaffa fler julboksminnen.

1. Vilken bok ser du mest fram emot att läsa i jul?
Hm. Framför allt ser jag fram emot att komma igång ordentligt med skrivandet igen. Just nu går det trögt. Jag hoppas jag hinner läsa klart hela ”Jag såg henne idag i receptionen” av Anders Fager, som jag hunnit halvvägs i. Sedan finns det en stor bokhög som är min. Och så vill jag sno makens Ocean at the end of the lane av Neil Gaiman och Warm bodies.

2. Vilken är din bästa julbok någonsin?
Julbok? Får erkänna att jag inte minns vilka böcker jag läst när. Och böcker som handlar om jul… Visst finns det någon Maria Lang-deckare där de firar jul? Och så alla Lotta-böckerna! Merri Viks gamla ungdomsserie, där de alltid har fest på trettonagsafton. Annars gillade jag mycket när det var fattigt och så blev det jul och alla fick äntllgen äta ordentligt. Som Kulla Gulla och Lilla huset på prärien och sådana böcker. Av detta kan vi sluta oss till att jul och böcker i kombination för mig framför allt är förknippat med barndom.

3. Berätta om ett härligt julminne som innefattar en bok.
Får man säga förra julen, när jag fick mitt lektörsomdöme dagen före julafton? Det var så häftigt att någon hade läst hela min bok och dessutom kommenterat den. Och flera av kommentarerna var ganska glädjande.

4. Kommer du ge bort någon bok i julklapp och i sådant fall vilken (om du vågar avslöja det på bloggen)?
Ehrm. Har inga julklappar klara alls än. Dottern fyllde år i förrgår och det har varit målet jag haft sikte på. Nu börjar det väl bli dags att tänka på julen. Men barnen kommer att få minst en bok var. Gärna Emma Asklings bok Det övergivna huset till sonen. Och jag har en signerad bok här hemma åt min bror, så det kanske blir en julklapp.

5. Eftersom de bloggare jag kommer att utmana även är skrivande bloggare undrar jag hur du planerar ditt skrivande i jul?
Vi kommer att vara hos svärföräldrarna på landet en del. Och där är det lugnt och skönt och – inbillar jag mig – perfekt skrivläge. Men risken är att jag facebookar julbilder och läser svärmors veckotidningar i stället… Fast jag SKA skriva. Idealet vore att ha ett färdigt råmanus till barnboken innan januari är slut.

6. Tipsa dina läsare om en bok man kan ge till pojkvännen/mannen.
Jag har ju då gett min man Ocean at the end of the lane och Warm bodies. (Men han har inte läst dem! Han har nämligen slutat läsa, för tillfället.) Tidigare önskade han sig alltid senaste Terry Pratchett-boken i julklapp. Ge bort en bok som han kommer att gilla OCH som du själv vill läsa, är mitt tips.

7. Tipsa dina läsare om en bok man kan ge till flickvännen/frugan.
Om det är jag som är frun så kan jag tipsa om att Demonologi för nybörjare av Caroline L Jensen och Lars Wilderängs Stjärnklart vore bra julklappar…

8. Tipsa dina läsare om en bok man kan ge till svärmor.
Min svärmor gillar bland annat Marion Keyes. (Det gjorde för övrigt även min mans mormor också, och hon var över 90.) Och deckare läser hon en del. Kanske Lejontämjaren av Läckberg skulle kunna vara något. Eller Linda Olssons senaste. Nej, jag vet! Caroline Säfstrands Om du bara visste. Är din svärmor som min så kommer hon gilla den. (Och så kan du själv läsa den sen.)

9. Vem är din favorit bland litterära karaktärer du förknippar med julen?
Och där var julböckerna igen. Förknippar jag ens någon karaktär med julen? Jag kommer mest ihåg maten. Bridget Jones firar jul.

10. Och sist men inte minst, vilken bok önskar du dig allra, allra mest i julklapp?
Demonologi för nybörjare av Caroline L Jensen och Lars Wilderängs Stjärnklart, tack!


6 kommentarer

Skriva bör man

I allt ståhej kom jag helt av mig i skrivandet. Min tillspökade deckare hann komma nästan 18 000 ord framåt under första halvan av NaNoWriMo (totalt 37 000 ord), men sedan kom slutredigering i vägen och därefter förlagsjakt.

Inte har det blivit några lussekatter bakade heller. Förra helgen var jag halvsjuk och har gått omkring som draken med de röda ögonen hela veckan. (Måste verkligen skaffa nya glasögon så jag kan se vettig ut även när inte linserna funkar.).

Den här helgen hade dottern femårskalas för sina kompisar, vilket avslutades storstilat med att hon vaknade och kräktes i natt. I dag har vi alltså inte gått på glöggmingel hos grannarna som det var tänkt, utan tillbringat andra advent i karantän med lakanstvätt och allmänt pyamashäng medan vi försökt att inte känna efter om vi nog inte mår lite illa i alla fall.

Men. Lite skrivet har det faktiskt blivit. Närmare bestämt två kapitel barnbok. Det går inte snabbt, och kapitlen är inte särskilt långa, men det är i alla fall en början. Och lite kusligt är det allt. Med den där skuggan utanför häcken, och det plingande ljudet och den kalla vinden som får det att rassla i löven. Med mannen som väntar i mörkret. Då kan man ha överseende med att ett av kapitlen i mitt synopsis är beskrivet som ”Någonting verkligt dramatiskt händer.”

Lussekatter säljs för övrigt både i matbutiker och på konditorier, och i skenet från tända ljus blir inte sjuklingskaoset lika framträdande. Önskar er en trevlig adventskväll.


13 kommentarer

På plussidan

Jag måste erkänna att jag hade bävat lite för att se vårkatalogen från Svensk Bokhandel, med mitt debutantporträtt. Men idag kom katalogen – och det känns bara roligt. Ett bevis på hur långt jag åndå har tagit mig. För ett år sedan hade jag precis skickat iväg en text till lektör för första gången – och det var stort! Här är jag nu, det är bara förlaget som fattas 😉

svb-sida

En annan rolig sak som hände idag, som aldrig skulle ha hänt för ett år sedan: Ett förlag kontaktade mig på Instagram och sade att de gärna ville läsa manuset. Och tro det eller ej, de är inte de enda som tagit kontakt. Det betyder naturligtvis inte att de automatiskt kommer att gilla vad de läser – eller tycka att det passar in – men bara att få vara med om att bli kontaktad – det är ju helt knasigt bra. Egentligen.


14 kommentarer

La la la la…

Tålamod var det ja.

En vecka och en dag efter kraschen. Från min ”nu jävlar ska jag vidare”-attityd har jag hamnat i en – eh – betydligt mer, ska vi säga, ängslig fas. Och faktiskt ganska förbannad också. För hur sabbat allt blev.

När jag går på Konsum undrar jag av gammal vana vem butikschefen är, för att jag ska kunna prata med hen om att fixa en signering när boken kommer – tills jag inser att jag inte längre är i en situation där jag kan boka signeringar.

När jag är på julmarknad och tänker att ”här borde jag sitta med min bok sen när…” och måste ändra till ”om…”

När jag inte längre kan boka monter på bokmässan i Falun – som verkligen kändes som gjord för mig, uppvuxen i Dalarna som jag är.

När jag pratar skrivande i sonens klass (blev tillfrågad om jag inte kunde prata om att göra böcker med 7-åringarna. Passade på under en föräldraledig dag när jag var med sonen i skolan. Väldigt roligt. De lyssnade intresserat och ställde bra frågor – och jag blev presenterad som författare, bara en sån sak.) och jag inte längre kan säga att boken kommer i januari, utan mer höfta till med att den förhoppningsvis kommer nästa år.

När chansen för att ens komma på tal som Debutantbloggare sakta rinner ut.

När förlag på förlag kommer med sina vårkataloger.

När jag inte längre kan tänka nöjt för mig själv att ”Ja, jag blir utgiven innan 40”

Hela mitt upplägg.

En vecka och en dag. Det känns som flera månader. Det är egentligen ingenting! Skärp mig! Det lär finnas mässor på hösten också. Och Konsum ligger där det ligger. Men tänk om…?

Tålamod

Tåla

Mod

La la la la