manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva

Skål för det.

18 kommentarer

20131225-190714.jpg

Har just tagit livet av en pimplare. Ord som ”Unik historia”, ”bra driv”, ”välskrivet” och ”epilogen är grymt bra” har nämnts i samband med mitt manus. Familjen är på nedervåningen. Snart är det middag, och det är inte jag som lagar den. Skål för det.

Annonser


4 kommentarer

Oj oj oj oj

Mitt lektörsutlåtande är redan klart, kom idag. Vilken julklapp! Inga katastrofer, långt ifrån. Men såklart en del att jobba med. Framför allt ska jag fördjupa karaktärer.

Har bara hunnit snegla på det än. Nu ska jag titta närmare. Gissar att jag kommer att läsa kommentarerna oändligt antal gånger innan jag är klar.

Återkommer med mer detaljer senare. Nu ska här firas jul. Och sovas en del.

Önskar er alla en riktigt God Jul!

Frida


7 kommentarer

Överraskad

Planen för dagens kapitel var ganska utförlig. Den involverade en slags reseplanering med förhinder. Men precis när jag började skriva kom jag på att jag inte förklarat en sak. Och rätt vad det var satt en snusdrällande morfar där. Knappt 600 ord senare hade min karaktär fått en rejäl konflikt med sin familj, en olycklig ungdomskärlek som fortfarande spökar, pengaproblem och en fäbless för marinerad vitlök.

Hen har däremot fortfarande inte planerat nån resa. Jag får göra ett nytt försök i morgon.

Och datorn funkar! Med ny version av Word. Den är ful och lite ovan, men den har min älskade funktion med navigeringsfönster. Älskart! Använde det aldrig förut, sedan råkade fönstret öppnas av en slump i slutarbetet med Unn-manuset, och nu kunde jag visst inte tänka mig att skriva utan det. 


6 kommentarer

Eskalerar utom kontroll

Ett litet ”kan du hitta funktionen med ett fönster som visar alla rubriker som en innehållsförteckning, jag har letat överallt och ger upp” höjdes med ett ”ny version av Word” vilket övergick i lång nedladdning (eftersom jag fiffigt nog tankade ner bilder och filmer från Dropbox samtidigt).

Ladd, ladd, ladd och lite installation senare gick jag på toa, maken tog över datorn, erbjöd sig avinstallera gamla versionen, jag kom tillbaka och hörde ”Oj!” (Det vill man helst inte höra om sin dator).

Nu är situationen utom all kontroll, jag bloggar från mobilen och maken svär över min dator. Konstaterar att det inte blir nånting skrivet idag.

En kul grej: Fick mitt livs första förlagsavtal idag. För novellen i novellsamlingen. Inget stort avtal alltså, men man måste ju börja nånstans.


8 kommentarer

Igång med nästa

Bowlingbanan kanske inte var den mest rofyllda skrivplatsen. Men jag lyckades skriva rent mina anteckningar och få till drygt 550 ord på ett första kapitel innan kalaset var slut. Om man sedan lägger till kvällens skörd så slutar dagsverket på drygt 2000 ord, och jag är nu en bit in på kapitel två.

Det känns kul att vara igång med skrivandet igen. Ett tag kändes det alldeles för skönt att bara ägna sig åt annat. Då fick jag till och med för mig att jag inte skulle orka föra in ändringarna enligt lektören rekommendationer, när det väl blir dags för dem. Bara låta ord och manus falla i glömska och själv gömma mig under en hög choklad.

Känslorna svallar när jag tänker på mitt manus hos lektören. Ena stunden fylls jag av hybris, och tänker att det nog är så bra att lektören själv springer och visar det för sina förlagskompisar, andra stunden är mer åt andra hållet kan man säga. Då känns det som det bara är en fråga om tid innan lektören hör av sig, betalar tillbaka pengarna och beklagar att det här kan jag faktiskt inte läsa. Det är för tråkigt.

Hur som helst. Nu har jag smugit igång med ett nytt. Om någon har gott minne så minns de kanske ett Fredrik-manus som påbörjades i somras. Glöm det. Åtminstone just nu. Det har havererat halvvägs, kändes för krystat. Idén som gav upphov till det kan nog fungera, men kanske i ett annat sammanhang. Det jag började på idag däremot, har jag redan ett grovskissat synposis och en färdig epilog till. Det kan nog bli någonting. Och kanske till och med någonting roligt.


6 kommentarer

Skammens rodnad

Jag har läst ut Nyckeln. Jag har ätit upp Alladin-asken. Inget händer med novellsamlingen förrän i vår. Jag väntar på respons på mitt bokmanus. Jag har ingen energi att börja skriva nytt.
Så vad gör jag?

Nu på kvällen tog jag fram en utskrift av mitt gamla deckarmanus, skrivet för si så där sju år sedan. På den tiden hade jag inte mycket koll, det har jag redan konstaterat. Tänkte att det kunde vara kul att se om historien var värd att skriva om, nu när jag har lite bättre sådan. Koll alltså.

Språket är inte särskilt farligt. Skriva i bemärkelsen uttrycka mig på svenska kan jag ju sedan länge. Men…

Gissa hur många karaktärer som får vara perspektivpersoner?
Tretton (13) stycken! Det vill säga i runda slängar 100 % av persongalleriet.

Det här har jag alltså glatt skickat ut till förlag.

Jag tror att jag skulle kunna pressa ner antalet POV till fyra, eller om jag är hård, tre.

Jag skulle dessutom enkelt kunna stanna kvar längre i vissa scener som jag i nuläget fladdrar förbi raskt. Varva bakgrund med framåtrörelse mer och förlänga slutet. Ta bort en massa privattrams (det märks att vi var i bröllop och barn-fasen när jag skrev detta om man säger så…) och gestalta mer.

Kanske gör jag det. Om inte annat så för att slippa rodna av skam när jag ser manusbunten.


10 kommentarer

Årets första

Hej, hej. Jag skriver inte, men jag lever. Och läser. Och äter choklad.

4-årskalas för kusiner, 4-årskalas för dagis och besök av mormor och morfar är avklarade. Presenterna inför den faktiska 4-årsdagen är inköpta och inslagna. 13-årsdag med maken färdigfirad och till och med ett par julklappar inköpta.

Inser att jag missar Under the dome minst två veckor i rad, men vad gör det. Jag läser. Myst mig igenom Anna Keilers Nyckeln till det förflutna bland spöken, hästar och spirande romanser och är halvvägs igenom Nyckeln, sista delen i Engelsforstrilogin.
Sara BE och Mats S levererar igen. Två saker slår mig. Ok tre.

Nr 1: Herregud vad det händer saker! I slutet av så gott som varje kapitel är det en twist, en avslöjad kärlek, hemlighet, dödlig fara, läskig grej så att man bara måste läsa nästa kapitel också.

Nr 2: Alla (huvud)karaktärer bär på någon form av tvivel på sig själv, dåligt självförtroende, självförakt, ånger, känslor av otillräcklighet eller osäkerhet. Det är det som ger dem så starka röster, och som gör dem så levande.

Nr 3: Har de läst Mias Martrådar? Det knyts upp minnen, trasslas ut knutar och binds ihop som om Mati själv vore på plats.

Och årets första? Ja, säsongens första i alla fall. Mina föräldrar hade med sig den här:

20131208-222348.jpg


18 kommentarer

Ingen återvändo

Nu är mitt manus ivägskickat. Äntligen ska jag få någon annans åsikter på texten. Fasen vad nervöst.

Har också lyckats få ur mig en författarpresentation, och ägnade lunchrasten åt selfies, så nu hoppas jag ha en bild till antologin också. Dessutom har två av mina kollegor läst ”Jävla galonisar” och inte haft något mer än ett litet tempusbyte som behövde ändras.

Fan vad bra jag är! (Ville bara säga det.)

Nu blir det tärnljus, födelsedagspresenter, kalasfix och julklappar för hela slanten ett tag. Och väntan. Nervös väntan.

 

Image