manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva


8 kommentarer

Vad är ett datum?

Igår var det tänkt att Dränkt skulle ha kommit ut. 30 januari. Jag hade för avsikt att uppmärksamma det lite grann, åtminstone för mig själv. Tänkte att det skulle kännas vemodigt eller konstigt.

Alleles nyss kom jag på det när jag satt och knåpade på mitt framförande till ”Kreativa ladan” i Tungelsta på torsdag.

”Men oj, är det den 30 januari idag?” frågade jag maken. ”Nej, det är den 31” fick jag till svar. Så kan det gå. Ett releasedatum kom och gick. Och det gjorde ingenting. Ingenting alls.

I förrgår skickade jag in det allra sista till förlaget. Dedikation och slutord / tack. Det var en märklig känsla att trycka på ”send”. Sorgligt på något sätt, att inte längre få hänga med mitt manus. Samtidigt kände jag mig mallig och stolt. Blev lite tårögd faktiskt. Och fullständigt livrädd. Nu är det kört. Nu får jag ändra några små korrfel, men jag kan inte komma på att Unn ska vara lesbisk (eller är hon det?) eller att Jessika egentligen borde heta något annat. Och det där håret som det  går sådär med, det får ohjälpligt vara kvar. Och…

Och igår skickades boken på sättning(!) Nästa vecka kommer jag att få se hur Dränkt ska se ut i tryck. Vansinnigt spännande.

Nu går det förresten att bevaka Dränkt på Adlibris också. Som vanligt är Adlibris lite efter när det gäller att få upp bild på omslaget, men vad gör väl det. Tids nog kommer det dit.

Annonser


12 kommentarer

Racet fortsätter

Hinner du med att njuta? undrade Eva Ludvigsen. Nja, är svaret på det. Jag har ju ett heltidsjobb med deadlines. Som jag knappt har varit på den här veckan för att jag också har barn. Som är sjuka. Och samtidigt händer det saker med koppling till boken precis hela tiden. Vansinnigt roligt, och när jag väl får en liten stund att tänka efter så – ja – då njuter jag.

Som när gratulationerna över att Dränkt nu ligger uppe på nätbokhandlarna började rulla in. När jag fick höra att ett stort magasin vill recensera(!) Och när jag gick igenom hela manuset (igen) för att byta tillbaka några ”Unn” mot ”hon” (ironin i att jag ersatte en hel del ”hon” med ”Unn” tidigare) och kände att det här, det är faktiskt roligt att läsa. (Här om dagen var det en annan känsla, kan jag säga. Oj vilket klumpigt språk, tänkte jag då. Denna härliga dagsform.)

Det som har hänt idag är alltså att förlaget meddelade att ett stort magasin är intresserade av att recensera. Att de sista justeringarna av texten innan sättning har gjorts. Att en lokaltidningsjournalist har hört av sig om intervjutid. Och att PR-agenten(!) för butiken där jag hoppas kunna ha releasefest har hört av sig.

Ja, och så en till väldigt rolig sak! Eva Karlsson (många Evor idag) har läst min e-novell Tassar barfota och skriver fint om den. Tack Eva!

En helt vanlig onsdag alltså 😉 (Drömmer jag?)


19 kommentarer

When it rains…

För en vecka sedan skrev jag avtal med Stimpla. EN VECKA! Jag har dubbelkollat flera gånger, för det känns som om det var betydligt längre sedan än så.

Sedan dess har jag fått korr på manus, fixat det och skickat tillbaka.

Jag har skickat in författarbilder, diskuterat roll-up, anmält mig till en bokmässa (Falun 21 mars) och kommenterat utformningen av ett pressmeddelande.

Jag har fått ett releasedatum – 13 mars. Fredag den trettonde alltså. Och jag har börjat fundera på releasefest.

Jag har tagit fram förslag på utdrag ur boken att ha på flikarna till skyddsomslaget, och jag har fått en förfrågan om att skriva en novell för välgörande ändamål.

Och här från idag:

2015/01/img_0103.jpg

I brevlådan i morse: vårprogrammet från Segeltorps kulturförening.

2015/01/img_0108.jpg

Från bokhyllan: Kollar upp författarpresentationer innan jag skriver min egen.

I mejlen (ingen bild): Förlaget meddelar att en lokaltidning ”hemifrån” vill intervjua mig!

Det

2015/01/img_0107.jpg

I brevlådan på eftermiddagen: Förlagsavtal! (Dock inga nya projekt, bara nya avtal på mina gamla e-noveller från Epok.)

OCH I mejlen igen (fortfarande ingen bild): Förlaget meddelar att min bok kan skickas till sättning REDAN DENNA VECKA!!!

Det är ju helt galet alltihop. Jag blir tammetusan avundsjuk på mig själv.


8 kommentarer

Saker att skriva

Jag tror jag har bloggat om det här förut – hur mycket det är man måste skriva som egentligen inte hör till berättelser och manus, men som ändå är nödvändigt för boken eller författandet.

På min lista nu står en ny, tillspetsad baksidestext, författarpresentation och utdrag ur boken (okej, det ska jag mer välja än skriva.)

Jag tackade ja till ett gästbloggsinlägg inom kort – det behöver sättas på pränt.

Dessutom ska jag skriva/finputsa ett scenmanus som är exakt 7 minuter långt (till Kreativa ladan i Tungelsta 5 februari) och ett en timme långt anförande (till Segeltorps kulturförening i april.)

Jag råkade också fråga om det fanns scentider över på Bokmässan i Dalarna i mars, och det fanns det så…

Bortsett från detta finns det några presentationsbrev till en helt annan typ av förlag (ett litet sidoprojekt jag nog inte berättat om) som väntar på att bli till.

Den här bloggposten skriver jag min vana trogen på tunnelbanan.

Nu ska jag till mitt dagjobb, följt av simskola, läsläxa och nattning. Sen kan jag börja bocka av listan. (Och kanske se en skymt av
Deckarförfattarna, som har premiär idag.)

Allt ovan är sådant jag ser fram emot. Kul ska det bli. Men barnbok och omskrivning av deckare får snällt ta ett steg tillbaka.


10 kommentarer

Inget om inget

Jag har överlevt årets första arbetsdag. Det var, som vanligt, inte alls så farligt som jag hade föreställt mig, trots isregn och tåg som togs ur trafik. Men jag hade inte haft någonting emot att vara ledig lite (mycket) längre. Tre veckor har liksom gett mersmak.

Ändå är det trevligt med viss vardag. Som att Game of Thrones börjat sändas igen (jag håller mig till SVT-säsongerna), att jag hittade en chokladbit i skrivbordslådan på jobbet och att just den här ”måndagen” var en torsdag.

Förrådet är inte färdigbyggt och råmanuset hann inte bli klart innan jullovet tog slut, men det gör ingenting. Kanske blir en av sakerna färdiga redan i helgen. (Lägger mina pengar på råmanuset, det kommer att ta månader innan vi hittar hallmöbler som alla kan leva med.)

I tisdags hade jag besök av en journalist med det vackra namnet Frida. Jag piffade upp kring förrådsbygget i hallen så gott det gick och hon höll sig snällt i köket och vardagsrummet 🙂 För en som är nybörjare på att befinna sig ”framför pennan” (jag är ju i regel själv den som skriver artiklarna) så var det nervöst, men samtidigt är det ju trevligt att helt oblygt få prata om sig själv och sitt skrivande … Om någon vecka är det tänkt att artikeln ska dyka upp i lokaltidningen.

Och nästa vecka är det träff med en liten skrivcirkel som jag är med i. Det blir vår andra träff. Första gången var samma dag som jag fått beskedet om Epoks nedläggning. Undrar om det finns några dramatiska nyheter att komma med den här gången.


18 kommentarer

Milstolpe

Det har hänt så lite på skrivfronten det senaste året att det känns extra fint att passera 100 000 tecken i mitt barnboksmanus. Med lite tur och jävlar anamma så har jag ett färdigt första utkast / grovt råmanus innan jullovet är helt över.

(Ursäkta den groteskt stora bilden, har inte lyckats tämja min Mac helt och hållet än.)

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/b2c/46513626/files/2015/01/img_3647-0.jpg