manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva


8 kommentarer

Såpass

Jag har äntligen fått tillbaka ”Ek” och kan andas ut. Inte heller lektören tyckte att det var ett ohållbart, poänglöst, osammanhängande manus som borde skrotas omedelbart. Tvärtom faktiskt …

Såklart att det finns en hög med kommentarer på sådant som kan förbättras. Men ”Den här storyn känns till och med bättre än Dränkt. Mer mainstream och mer spännande och egen” ger lite extra energi inför redigeringen.

Fun fact: Nu har två olika lektörer läst texten i olika skeden. Om man släpper in de båda personerna i ett rum finns det risk för att de upphör att existera, eftersom de tydligen är varandras totala motsatser. Den ena ville skala bort för mycket känslor och tankar, den andra tycker att jag borde ha mer känslor och tankar. Den ena tyckte det bästa med hela manuset var partierna skrivna i andra person, den andra tycker jag ska överväga att ta bort de avsnitten helt. Den ena jublar över en tillbakablick, den andra undrar om den verkligen tillför någonting. Som att ligga på BB och lyssna på alla barnmorskor som har egna teorier om hur du ska få din bebis att äta. Jag försöker väl göra som jag gjorde på Södra BB för nio år sedan, välja de tips jag tror mest på och som passar mig.

Nu har jag precis skrivit ut så mycket av manuset som tillgången till skrivarpapper tillät (det räckte bara till sidan 162.) Snart dyker jag ner i texten igen. Önska mig lycka till.


1 kommentar

10 000 ord

… and all is well.

Ingen rasande skrivhastighet om man slår ut det kanske, men betänk då att jag har bad att bada, blåbärspajer att äta, böcker att läsa och barn att leda på små hästar genom skogen. Till exempel.

Och 10 000 ord känns alltid lite som en milstolpe. 

Om ni undrar vad lektören hade att säga så undrar jag det också. Igår fick jag besked att kommentarerna skulle komma igår eller idag. Och nu är idag slut, så kanske imorgon då.

Medan jag väntar knappar jag vidare. Och badar, och äter.


4 kommentarer

6000 ord

Drygt. Så långt har jag halkat in i vuxenmanus nr 3 som jag började skriva av bara farten. Idén hade jag sedan tidigare, uppskriven i mobilen bland alla andra lösa uppslag. Åtminstone såhär i början inbillar jag mig att den här historien blir rakare och enklare, och med bara ett perspektiv.


4 kommentarer

Behövlig boost

En fin vän och skrivarkollega märkte (okej, jag ältade det ganska friskt) att jag nojade över mitt manus (det med Vasamuseet). Det var väl för rörigt, för många karaktärer, för märkligt och nog var det svårt att sympatisera med huvudpersonen? Bland annat. Själv hade jag fasligt svårt för att läsa igenom allt i ett svep för att få ett grepp om själva historien, eftersom jag hela tiden fastnade på formuleringar och började flytta kommatecken. Så. Hon erbjöd sig generöst att läsa det, med fokus på själva berättelsen.

Igår fick jag tillbaka det. Som alltid är det en riktigt häftig känsla bara att någon annan har läst det man skrivit. Och inte nog med det. Låt mig citera några utvalda ord:
”… älskar dina personer, dialoger och gestaltning”, ”aldrig tråkigt”, ”en värdig uppföljare till Dränkt!”
Handlingen verkar fungera OCH hon sympatiserade med huvudpersonen. (Yay!!!)
Ni anar inte hur skönt det var att få den här peppen just nu, och för just det här manuset som jag var så osäker på.
Om någon vecka ska lektörsläsningen också vara klar. Jag räknar inte med att lektören är lika välvilligt inställd, men nu har jag vadderat mig med glada tillrop under ett paraply av ”det är i alla fall inte en total katastrof”, redo att ta några stötar och en och annan kalldusch.


2 kommentarer

Glad midsommar!


Ser ut att bli skriv- och läsväder imorgon. Men minns den sol som sken idag. Igenom 50 sidor av 240 and still going strong. ”Läsa igenom” verkar omöjligt, men jag tröstar mig med att mitt tvångsmässigt petande och justerande förmodligen lyfter det hela några snäpp. 
Igår var jag förresten på bokrelease för Camilla Davidssons tredje bok. Det finns alltså sådana som lyckas färdigställa och komma ut med tre böcker. Inspirerande! Release med frukost var det. Och många vänner och bekanta fanns bland gästerna. Himla trevligt. Synd bara att jag var tvungen att springa till jobbet.


Och köket? Tackar som frågar. Stommarna är på plats, liksom lådor och luckor. Nu väntar vi på elektriker, målare och bänkskiva. Och sedan lite mer snickeri.

Han en skön midsommarhelg allihop!


6 kommentarer

Research

Knappt hann jag skriva att manusarbetet ligger i träda förrän jag lyckades bli klar med omskrivningen. Nu ska jag skriva ut allt och läsa igenom igen innan det skickas till lektör.

Men jag tänkte låta det vila lite först. Det betydde att jag inte hade nåt uppenbart datorjobb att pyssla med under dagens skrivardag. Så jag passade på att åka ut till Vasamuseet för att dubbelkolla några saker och förhoppningsvis få lite hjälp med research. 

Kan tala om att det är knökfullt på Vasamuseet idag. Ändå tog sig personalen i receptionen tid att svara snällt på mina frågor. Och ändå lyckades jag hitta en erfaren skeppstekniker som gärna visade mig runt, pekade ut hur traverser går i taket, var ingången till magasinet finns och annat intressant som inte finns med i de vanliga guidningarna. 

Fick också se några forskarstudenter in action i vad jag nu vet heter skeppsverkstan.

Nu dricker jag kaffe i museirestaurangen och funderar på om jag ska låta huvudpersonen vara konservator istället för marinarkeolog. Och om jag måste flytta några scener i sidled för att bättre stämma överens med den rumsliga verkligheten. 

Bra dag. Nu ska manuset bli ännu bättre.


4 kommentarer

Ligger i träda

Det är lite si och så med skrivron här hemma för tillfället. I torsdags hade jag egentligen skrivardag, men då var det skolavslutning och klasspicknick och däremellan lite lekparksbesök och bortalunch. 

I fredags var fritids stängt så då ägnade vi oss åt museibesök och åt middag ute. 

Och så är det det här med köksrenoveringen … Sedan en vecka tillbaka ser vårt hem ut såhär:

Sovrummet har blivit tv-rum, med följden att det är provisorisk sladdar överallt och att barnen börjat släpa dit fler och fler leksaker.

Arbetsrummet hyser ytterkläder och kartonger med husgeråd.

Vardagsrummet är provisoriskt kök med mikro, kaffebryggare, ”skafferi” och en hel del kartonger.

Ett helt nytt kök nedpackat i kartonger faktiskt. Och en kyl och en frys. Och lamporna som plockats ner från hallen, och annat smått och gott.

Hallen är en oframkomlig röra där delar av golvet nyss bytts ut och taket väntar på att sättas, en byrå som förlorat sin plats delar yta med hallmöblerna, klädstången har plockats ned och hantverkarna lägger lite verktyg och sånt här.

Och så själva köket då …


Här blir det fint. Hoppas vi. Om några veckor. Så att vi kan få tillbaka vårt sovrum, arbetsrum, vardagsrum och hall. Då ska vi sluta diska i badrummet och sluta äta på överblivna papptallrikar från barnkalas. Och kanske det rentav blir lite mer skrivro.


4 kommentarer

Lektör på gång

Är snart igenom ännu en omskrivningsrunda – eller snarare finputsarrunda – av mitt Vasamuseum-manus (vuxenbok) som nu har arbetsnamnet ”Ek”. Det börjar kännas ganska bra, vilket är roligt men alarmerande eftersom det är då man får för sig sånt som att ”jag kan nog skicka in det nu”och ”det behövs nog inte fler som läser” och ”de där researchfrågorna kan jag nog skippa, det funkar ju som det är”.

Så. Idag slängde jag iväg en fråga till en lektör. Han har tid i juli. Bra. Då måsta jag lägga lite band på mig. (Ja bara en månad, jag vet, jag vet.) De som vet vad de snackar om brukar framhålla vikten av tålamod i den här branschen. Jag har inte alltid jättemycket sådant, men jag försöker lära mig. 

Någon kanske har noterat att Dränkt ännu inte kommit ut som pocket. Det är också en sådan där tålamodsövning, som jag ska berätta mer om senare.

Nu hoppas jag på att det är ”Good things come to those who wait” som gäller och inte ”Smid medan järnet är varmt.”


2 kommentarer

Barnboken lektörsläst

Någon kanske minns att jag skulle skicka manuset till ”Drömfångaren” till lektör? Det har jag gjort, och jag har fått tillbaka det dessutom. Med många och tänkvärda kommentarer. En hel del är bra, som själva idén, karaktärerna, hur de pratar, deras familjeförhållanden, nivån på språket och så vidare. Däremot föreslog lektören en fartigare början, mindre subtila planteringar – mindre subtilitet på det hela taget egentligen, jag måste bli tydligare – och att jag ska bestämma mig för om jag vill att det ska vara rysligt eller roligt.

Helst vill jag ju båda delar, och jag tycker det är kul när någonting är läskigt och man sedan tar udden av det med ett skämt som bryter av. Men då vet inte läsaren hur den ska känna sig, menade lektören. Så nu funderar jag på det.

Medan Drömfångaren var på resa hos lektören så tog jag nya tag med vuxenmanuset. Det ska definitivt bli mer rysligt än roligt.

På tal om rysligheter och barnböcker:

Morran på Junibacken. En 6-åring som gillar Mumin jublade över ett helt rum tillägnat Mumindalen. Med rutschkana.

Junibacken är värt ett besök även om du inte har barn, bara för att det är så häftigt hur de har lyckats fånga illustrationerna från kända barnböcker och gjort dem tredimensionella.

En härligt dekadent höna från Pettson.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 48 andra följare