manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva


4 kommentarer

2 veckor kvar!

Japp, ni läste rätt. På fredag om två veckor… Oj oj oj!

Och såhär skriver bloggaren Farbror Atlas om Dränkt idag:

Såhär skrev Rebecks Edgren Aldén på sin debutantblogg hos Books & Dreams här om dagen: 

Och den här skärmdumpen är tagen på Bokus: (Nej jag har inte slutat kolla listorna än.) 



Glad fredag på er!

Annonser


13 kommentarer

Lyckodag

Idag vaknade jag på en soffa i Göteborg. Bara det var ju turligt, eftersom jag gillar Göteborg skarpt (har bott där själv i ett år och maken var bott där flera år, dock inte samtidigt som jag) och soffan tillhörde min syster, och jag befann mig där för att jag hälsat på mina två strålande gosiga syskonbarn och, alltså, deras föräldrar.

När familjen försvunnit iväg (fick en riktigt snorig hej då-puss) googlade jag efter bra frukostar i Göteborg och fann att Biscotti, femtio meter bort, kvalade in på topp tre. Så varför gå nån annanstans?

Nästa goda nyhet var att frukosten – bestående av macka, kokt ägg, kaffe och yoghurt eller juice – kostade 65 kronor! För en Stockholmare som ibland köper frukost på Kungsholmen är det ett kap. Och riktigt gott var det också.

2015/02/img_3979.jpg

Men ännu godare var nyheten som låg i mejlet jag läste medan jag åt min kalkonmacka. Min fantastiska förläggare har sålt in Dränkt till inte en, utan två av de största bokhandelskedjorna! Det är mer än jag vågat hoppas och SÅ roligt.

Jag jublade på Facebook – och då visade det sig att min gamla journalistkursare bor i huset med caféet. Alltså granne med min syster. Kul slump.

Ja, och så fick jag nästa roliga mejl om gäster till releasefesten! En snäll tjej på spårvagnen gav mig sin biljett när hon gick av eftersom mitt kort inte funkade med biljettautomaten, mackan jag stressköpte som lunchmatsäck till tåget hem visade sig vara supergod, och senare på dagen kom ännu ett roligt mejl om en releasegäst som kommer.

Och eftersom jag varit borta i två nätter var barnen extra glada och gosiga, vi hittade knoppar i rabatten, och hade energi att gå igenom och plocka undan alla pappershögar från köksbordet och få det fint.

2015/02/img_3983.jpg

Ja, och nu fortsätter turen med att vår play-tjänst ligger nere, vilket betyder att jag inte kan slösa tid på True Detective utan hinner blogga och kanske rent av skriva lite innan Game of Thrones börjar.

Tjoflöjt.


4 kommentarer

T minus 19 days

Igår öppnade jag inte datorn. Jag bar med mig den i väskan hela dagen, men den där kreativa fikastunden infann sig aldrig när jag var och handlade (födelsedagspresenter till sonen som fyller 8 och systerdottern som fyllt 2). På kvällen åt vi tacos och slappade framför melodifestivalen, som ingen riktigt orkade titta på, hemma hos kompisar. Och när vi var hemma igen och barnen lagda kollade jag och maken på första avsnittet av True Detective på play.

Jag får se upp med mitt tevetittandet, nu börjar jag samla på mig väl många serier. GoThr, Jordskott och True Detective. Deckarna är slut, men Babel börjar snart igen. Och så ser jag gärna Husdrömmar, Drömhus för halva priset, Hela England bakar och sånt när det råkar dyka upp. Å andra sidan så skriver jag ganska bra framför teven, så det jämnar kanske ut sig.

Idag har jag öppnat datorn, men inte för att skriva. Än. Istället har jag mejlat om releasepartyt, mejlat med förlaget, skrivit kommentarer på ett par noveller jag lovat läsa och mejlat dem, betalt fakturan för Bokmässan Dalarna 21 mars, samt kollat hotell och tåg till Falun och tillbaka.

Sportlovsplanering, födelsedagskalasplanering och packning inför morgondagens jobbresa till Göteborg återstår. Och nu börjar det bli dags att komma igång med maten. Jag har inte ens varit ute fast att solen strålat på nyfallen snö. Skäms på mig. (Jag har inte ens kommit ur mysbyxorna om jag ska vara ärlig.)

Igår var det 20 dagar kvar till releasen. Idag är det alltså bara nitton dagar. Det börjar bli pirrigt. Snart kan folk läsa min bok. Och snart kan folk tycka till om den, och recensera den…


6 kommentarer

Stickspår

Alltså, jag tänkte som såhär, att ett bilderboksmanus som redan är skrivet, det kan ju lika gärna ligga på förlag och skräpa som i en mapp på min dator. Så …

Det, plus feedback-mejl på min antologi-novell, plus förläggarmejl kanske fyller dagens kvot av skrivarliv så pass att jag nu får äta Marabou saltlakrits och kolla Deckarna på play? Ja, jag tror det.


6 kommentarer

Erkännande

Det finns en fallgrop med det här bokeriet. Någonting som kan stjäla precis hur mycket tid som helst, och som i värsta fall bara kommer att öka. Vill det sig riktigt illa kan det kanske närma sig ett beroende, men förhoppningsvis klingar det av när nyheten inte är en nyhet längre och har mist sitt behag. Förmodligen är det dessutom totalt meningslöst, alltså ännu mer meningslöst än det rent uppenbara.

Jag pratar om internetbokhandlar (-handlare? -lådor?). Om listor, om att googla sitt och bokens namn tillsammans, om att kolla placeringar, likes och träffar.

På Bokus till exempel, kan man söka på böcker i popularitetsordning. Det blir en vansinnig massa sidor som man kan knappa sig igenom för att få reda på ungefär var ens bok placerar sig. (Blir det dessutom bokrea så utökas sidorna med … många.) Om man är lagd åt det hållet. Och listan ändras hela tiden, så det är bäst att du gör det minst ett par gånger om dagen. Och i olika konstellationer. Till exempel kan man välja bara skönlitteratur, bara fantasy, bara svenskspråkiga böcker, bara kommande böcker … Är man lagd åt det hållet försöker man hitta den kombination som är så förmånlig som möjligt för ens egen bok (och som kanske innehåller lite färre sidor)… Möjligheterna är oändliga – och tidsåtgången potentiellt ännu större.

Det finns en fördel med detta. Jag har upptäckt att Dränkt har hamnat i fel kategorier. Först var den inte klassad som någonting alls. Nu är den klassad som Fantasy – vilket väl är okej – och som Science Fiction – vilket nästan är sämre än att inte vara klassad alls, eftersom den som vill läsa SF kommer att bli förgrymmad om den i stället får Dränkt. Så nu försöker vi få in den under kategorin Skräck- och spökhistorier, där den passar bäst.

På andra sidor kan man gå in och se om någon nämnt ens bok i media. Och sedan undra varför den inte visas fast att man vet att den faktiskt blivit nämnd. Och de där facebook-likesen på internetbokhandeln vad påverkar de egentligen?

Ni hör. Listknarkare innan det ens finns en färdig bok. Och fatta hur egocentrerad man kan bli av detta. Det måste helt klart stävjas.

Tips på avgiftning mottages med tacksamhet. (Fast ännu hellre tips på hur man ser sin boks placering på nätbokhandlarna utan att behöva klicka sig genom sidorna ;-))


13 kommentarer

Tralala lilla molntuss…

… kom hit ska du få en puss. Det är ju ändå alla hjärtans dag och allt.

Jag har skrivit! I smyg och i väntas tider mellan korr och redaktörskommentarer har jag petat lite här och lite där på en novell till en antologi.

Hur kommer det sig, kan vän av ordning fråga. Jag ska ju inte vara med i några antologier, ty sådant har jag inte tid med om jag ska skriva en till bok någon gång innan solen slocknar. Här har jag envist låtit bli att skicka in bidrag både hit och dit och även tackat nej på en direkt förfrågan till en vad jag tror kan bli en riktigt cool antologi. Men nu tackade jag alltså ändå ja, till en annan. Alla intäkter från den här ska nämligen gå till välgörande ändamål.

Det var det första. Länge hade jag ingen aning vad jag skulle skriva. Bollade en massa lösa idéer med mig själv, men alla kändes krystade. Och så fanns den där, en dag. Jag läste en saga för dottern och blev irriterad. Man kan lätt bli irriterad på sagor har jag märkt, särskilt i kraftigt förenklad form i piffiga samlingsvolymer. Oj vad alla tjejer är vackra små våp. När jag läser hoppar vi över det mesta av utseendebeskrivningarna, Greta får minst lika många bra idéer som Hans, och spegeln säger vem som smartast i landet är. (Spegeln har dock noll koll, för någon mindre klyftig person än Snö ”de sa ju inte att jag inte fick ta emot någonting genom fönstret” vit är svår att hitta). Och hur unik skostorlek har Askungen??? Egentligen??? Va? Va? Och hur närsynt är prinsen om han måste prova skon på alla fruntimmer för att vara säker? Vad hade hänt om Askungen haft storlek 38, det skulle jag vilja veta.

Alltså, jag fick en idé från en av dessa tvivelaktiga historier. Det var det andra. Och nu har jag skrivit den. Det var kul. Det betyder också att jag har bockat av ännu en grej på min lista och att jag nu faktiskt kan börja snegla åt mina manus igen. Den kusliga deckaren och barnboken om drömfångaren.

OCH jag har en ganska drastisk idé om hur jag ska få mer skrivtid. You only iive once.


17 kommentarer

Nu händer det!

Idag skickades Dränkt till tryckeriet. Nu blir det en bok 🙂

Såhär ska det fullständiga skyddsomslaget se ut:

dränkt_skyddsomslag_Frida Andersson Johansson

Veckan efter releasen är det dags för Bokmässan Dalarna i Falun (21 mars) så idag handlade jag ett skyltställ och ett bokstöd. Som ni ser så är det Emma Askling jag ska dela monter med. Gratis inträde. Ni kommer väl dit?

2015/02/img_3877.jpg


2 kommentarer

Dagens höjdpunkter

Det här kan hända på en dag: Eller det hände faktiskt på en dag. Som var idag.

Jag mejlade en hoper ändringar och rättelser till journalisten som gjorde lokaltidningsintervjun med mig. Så skönt att inte de konstiga och knöligt formulerade citaten skulle behöva vara med.

Jag fick se den färdiga inlagan precis så som den ska se ut, med vattendroppar i stället för kapitelnumrering och alla sidor på rätt plats. Så häftigt! Blev nästan tårögd, så fint var det.

Jag har mejlat med Bokmässan Dalarna om fakturor och program. Jag har tid för presentation 11.30. (21 mars)

Jag har fått se ett par blurbar!

Min kompis från Borlänge lade upp en bild på en helsida(!) från Borlänge tidning där jag och Dränkt är med. (Tydligen så publicerades inte intervjun om några veckor, som jag fått veta, så mina ändringar som jag var så nöjd med kom inte med. Hoppas Dalapubliken ser mellan fingrarna på formuleringarna, för det var en riktigt synlig artikel.)

Ja just ja, glömde ju nästan en av de bästa grejerna: På Bokus står det under Dränkt: De som köpt (alltså köpt! Hallå köpt!) den här boken har också ofta köpt Divergent. Det betyder att det faktiskt finns någon som har förhandsbokat boken!

Antal skrivna tecken i någon slags manus: 0

Förresten, i morgon ska jag skicka nyhetsbrev på jobbet. Förra gången jag gjorde det lade förlaget ner. Låt oss hoppas att det inte händer igen.


2 kommentarer

Slutkorrat och gästbloggat

Om ni undrar över mina kvällsaktiviteter efter jobbet den här veckan så kan jag tala om för er att jag i onsdags kväll finputsade ett blogginlägg till Debutantbloggen, i torsdags kväll var i Tungelsta och pratade skrivande (och lyssnade skrivande – väldigt kul att höra vad de andra deltagarna hade att säga) och i fredags kväll och natt började läsa igenom det satta manuset med fokus på de sista korrekturändringarna.

Idag var ju ingen jobbdag, så idag kunde jag läsa korrektur hela dagen. Från klockan nio på morgonen. Klockan fem var jag färdig att skicka iväg det och sedan fick jag HELG! I några timmar. Klockan tio på kvällen fick jag tillbaka listan med korrekturändringar om min förläggare hade hittat, och därefter gick jag igen om den. För det mesta tycker vi nämligen likadant, men inte alltid. NU har jag skickat iväg mina kommentarer på hennes kommentarer och nu är det sättaren som tar över det allra sista pillet innan Dränkt skickas till tryck.

I morgon (eller ja, idag då, fast efter att jag har sovit) så ska jag gå igenom mina citat i den där lokaltidningsintervjun och förtydliga några av dem så att jag åtminstone framstår som någorlunda sansad. Och kanske ska jag rent av ta mig utanför huset en stund.

Så några vidare spännande blogginlägg här på Manuskt har det inte blivit. Och jag är också lite seg på att svara på era kommentarer. Men tur då att ni kan gå in och läsa ett blogginlägg av yours truly på  Debutantbloggen i stället. Jag skriver om att ha och mista ett förlag.