manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva


1 kommentar

Paus i skrivpausen

Igår gick hela dagen åt till att sitta i köksmöte på Ikea och sedan gå på 40-årsfest. Idag har dagen gått åt till att skruva ihop en hallbyrå från sagda möbelvaruhus och att vara trött. Men ljudboksförlaget har önskat en kort text inför lanseringen av Dränkt, och jag lovade att jag skulle skriva den i helgen så det är väl bara att sätta igång.

Imorgon är det jobb som gäller. Som tusan. Vi byter namn på både tidning och webb, och lanserar en ny webbsida, så just nu gäller det att hålla liv i den gamla sidan samtidigt som man förbereder den nya, försöker spåra buggar och åtgärda dem och så vidare och så vidare. Roligt men tidskrävande. Förhoppningsvis blir vi helt klara för …

På tisdag ska jag träffa Emma, prata skrivande och livet, dricka lite vin och köpa hennes helt nya bok Isak är en tjuv. Roligt!

På onsdag lanseras den nya hemsidan för tidningen jag jobbar på, så mycket jobb med det för tillfället. Då blir det också fest på jobbet. Roligt!

Veckan efter var det tänkt att jag skulle åka till Västerås och prata om Dränkt och skrivande för en kulturklubb som min gamla klasskompis dragit igång, men det blev uppskjutet. Det betyder istället att jag får en hel, orubbad skrivardag! För då är det februari, och mina skrivardagar börjar äntligen igen!

Annat kul som lurar i faggorna är en träff med min gamla bokklubb från tiden då vi pluggade litteratur i Uppsala. Vi firar 20-årsjubileum(!) Läskigt, men sant.

Hoppas ni har haft en trevlig helg. Nu ska jag skriva.

 

Annonser


11 kommentarer

Skillnaden

En betydande skillnad mellan att bli utgiven och att inte bli det är – tror jag – uthållighet. 

Den som ger upp när manuset är skräp blir inte utgiven, den som jobbar om det och jobbar om det igen har en chans. 

Den som inte orkar ta till sig kritik utan ”hoppas på det bästa och skickar in ändå” har mycket mindre chans än den som tar ett steg tillbaka, försöker se vad som kan förbättras och sedan tar itu med arbetet. 

Plockade fram barnboksmanuset igår. Nu ska jag försöka orka få det bra.


3 kommentarer

Skrivpaus

Den här månaden jobbar jag heltid, utan skrivdagar. För en vecka sedan skeppade jag också iväg mitt manus till lektör. Således råder skrivpaus. Skönt. Typ. Jag slipper kånka med mig datorn i väskan varje dag och så. Men … Vad gör man egentligen när man inte skriver på kvällarna? Är det normalt att känna glädjepåslag när man till sist tar fram datorn för att åtminstone skriva ett blogginlägg?

Har ägnat tiden som blivit över på vardagskvällarna och den här helgen åt att se en hel säsong av Episodes (riktigt rolig serie om ett brittiskt par som skrivit en komediserie och åker till LA för att göra en amerikansk version), läsa en drygt 700-sidig bok (Sanningen om fallet Harry Quebert, som i och för sig hade ett överraskande slut – eller snarare 17 överraskande slut – men som också hade enbart män på betydande poster, alla män var svin och alla kvinnor var extremt klyschiga, och varför använder man inte hundar när man spårar någon som försvunnit?), titta på Masterchef Australia (oj vilken hög nivå det är på deltagarna), försöka bidra mer till hushållsarbetet, titta i kapp på brittiska zombiedramaserien In the flesh, åka pulka, promenera och fika med mina barn medan maken jobbat helg, kasta ut granen och städa undan julen, se ett par filmer och, ja …

Jag har fått besked från Alis / Myndigheten för tillgängliga medier om att Dränkt numera finns som talbok för alla som av någon anledning inte kan läsa text. Roligt! Extra roligt eftersom det också betyder att någon har efterfrågat den som talbok.

Jag har hittat Dränkt på Bengt Erikssons lista över 2015 års böcker.

Och så har det kommit ett och annat inpass från lektören. Både beröm och kritik. Jag får inte titta på texten förrän i slutet av januari, och först då får jag hela omdömet, men hittills kan jag konstatera att flera av mina aningar stämmer.

Bland annat så måste jag göra huvudkaraktären mer sympatisk, det måste hända mer i första delen av boken och det måste bli mindre uppenbart vad som pågår. Och jag får som sagt inte titta på texten förrän i slutet av januari …

Efter en vecka, börjar det klia i fingrarna, och jag funderar på om jag kanske kan plocka upp nåt annat  projekt. För skrivpausen gäller ju egentligen bara det nuvarande manuset. Kanske kan jag fila lite på barnboken, som legat och vilat till sig länge nu? Eller börja skriva på en ny idé lite förutsättningslöst?

Kanske måla om sonens rum?

Vad gör ni?


4 kommentarer

Duckar och tar skydd

Manuset är ivägskickat. Jag har noll distans. Har inte hunnit ta den där nödvändiga pausen från den här texten. Kanske är den skitdålig, kanske finns där nåt korn som går att jobba med och kanske är den till och med lite, lite bra på vissa, undanskymda små ställen. 

Ger mig själv en klapp på axeln för att jag fick iväg det. Och för att det trots allt är bättre nu än det var i fredags. Åtminstone innehåller det större osäkerhet och fler piller.

Andas, tar på mig hjälmen och väntar på smällen. 


8 kommentarer

Ovettigt bra

Hur vettig är man när man – helt på eget initiativ – sitter från klockan 10 på förmiddagen till midnatt en ledig lördag och för in korrektur från en själv i ett manus (som man skrivit på eget initiativ) och dessutom tänker ägna hela söndagen åt att skriva till och skriva om saker i sagda manus så att man kan hålla den deadline man har gett sig själv för att få iväg allt till lektören man bokat utan att någon bett en, så att hen kan tala om vilket undermåligt jobb man gjort?

Jag klarade det ialla fall! Jag är igenom första vändan med att föra in korr! Jag kanske inte är vettig, men fasen så bra!

Hej, jag har skaffat dig ett extrajobb med bara obekväm arbetstid, tajta deadlines och ytterst osäkra lönevillkor. Hälsningar dig själv.


2 kommentarer

Nytt år och nya tag

Jag ska bara … Det betyder att jag fortfarande inte har skrivit ut mitt manus en enda gång än. (Skandal. Eller miljövänligt kanske.) Men snart. Jag ska bara fixa några grejer till först …

Under nästa vecka är det meningen att jag ska få iväg det till lektör för en första genomläsning. I nuläget blir det kortare och kortare (jag tar itu med mina tics – sekatör) och för närvarande är det ganska exakt 30 000(!) ord kortare än den färdiga versionen av Dränkt (som var omkring 97 000 ord).

Vi får ser var det slutar. Det verkar hur som helst vara en bit kvar. Men nu är det nytt år, en ny fas och snart får jag veta om åtminstone storyn är någonting att komma med.

Mer då? Till exempel är Dränkt med på Tentakelmonsters lista över Årets bästa böcker 2015. Det tackar vi för!

Ja, och så har jag nyss sett om Jurtjyrkogården. Vi kan säga att den inte har vunnit på att åldras (eller på att jag har åldrats). Som bäst är den sorglig. Någon borde kanske spela in den på nytt och rensa bort de värsta dumheterna.

Nyårsafton var desto bättre. Vi stod för huvudrätten och gjorde anka i apelsinsås. Det blev riktigt gott, och det var även förrätten med räkcocktail och efterrätten med chokladmousse som värdparet stod för. Däremot blev vi så trötta så vi öppnade inte ens bubbel till tolvslaget utan nöjde oss med att ropa gott nytt år / skåla med vad vi hade i glasen. Det gick alldeles utmärkt det med 🙂

Nästa grej att se fram emot är att Dränkt kommer som ljudbok. Det blir spännande. Igår natt fick jag en idé till en barnbok som inte passar in någonstans i det jag skriver i övrigt. Och så har jag köpt/fått en ny cykel!

Ni då? Hur har ni börjat året? På bästa möjliga sätt hoppas jag.