manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva


4 kommentarer

Stämningshöjare

Beskrivningar och liknelser är bra tillfällen att skapa rätt stämning.

Mats Strandberg beskriver bildäcket på Baltic Charisma såhär:

”Det är svalt och luktar starkt av bensin och avgaser här nere, dit solskenet aldrig når.”

Och använder den här liknelsen:

”De stora långtradarna ruvar stilla i dunklet som sovande djur, fjättrade vid stålgolvet med kättingar.”

Och genast anar vi lite mer vad det är för slags historia vi har börjat läsa.

Annonser


8 kommentarer

Livgivande, inkompatibelt svammel

Om ni kunde läsa det som står överst i mitt manus … (Alltså ni KAN ju göra det, rent teoretiskt, men jag tänker inte visa det för er.)

En himla gröt av frågor och påståenden och allmänna infall är det, typ:

Kanske är det han som har gjort det? Kan han det? Hur blir det då med mötet?
Vad händer om en sån och en sån kommer in? Blir det för rörigt?
Och så avslöjas det i slutet att …
Skit i varför de ska vilja det här, de vet inte varför de vill det, de bara gillar det.
Ja! Eller Nä?

Väldigt många av dessa idéer, frågor och påståenden är helt inkompatibla med varandra, några är helt inkompatibla med manuset över huvud  taget. Men det är ganska kul. Att det ens börjar samlas en massa sådant svammel är ändå ett tecken på att jag går och funderar på berättelsen och på lösningar på uppkomna problem. Det inger ett visst hopp. Kan behövas. Jag har inte skrivit ett ord på hela helgen.

Veckan som kommer vågar jag inte heller hoppas på när det gäller skrivandet. Ska hinna med tandhygienist, optiker och allmän hälsokontroll (via jobbet), skicka ett nyhetsbrev, planera ett kök och få till en workshop, samt förbereda min förestående frånvaro från jobbet pga NEW YORK-RESA! Bokmässan i all ära, snart ska 40-årsdagen firas ordentligt med maken. Och nästa helg är det kusinkalas, packning och storstädning som gäller. Kanske ett litet besök på Gamex / Comicon också. Vi var där med barnen förra året, och det blev succé. Totoro och Star Wars, hamburgare och en massa superhjältar.


2 kommentarer

När trådarna lossnar

Skrivardag idag. Efter tandläkarbesök och lång förmiddagssittning på frukostcafé tog jag benen och båten till muséet som spelar en stor roll i mitt nya manus.

Förra gången jag var där föll saker på plats så det var nästan kusligt. Idag – not so much. Tvärtom faktiskt.

Korridorer jag trodde fanns var visst rena påhitt från min sida. Överhuvudtaget var en hel del i miljön betydligt lämpligare i min fantasi än i verkligheten. Scener jag har skrivit fungerar helt enkelt inte, så nu måste jag tänka om.

Men! Jag fick en idé till hur jag kan få ihop slutet. Det har varit det största problemet hittills. Jag vet vilken känsla jag vill åt, och jag har haft det allra sista lilla stycket klart för mig sedan jag fick idén, men själva upplösningen har blivit så krystad. Nu tror jag att det kan bli bra.

Rent allmänt gäller att jag måste ta ut svängarna mer. Rent specifikt önskar jag att historien A: utspelade sig under kortare tid eller B: haft en sluten miljö, typ Baltic Charisma. Som det är nu är det svårt att trappa upp och låta saker fortgå, så som jag vill, utan att det blir helt orimligt att ingen ”sätter stopp”. Saker måste liksom hända lite i smyg, fast ändå inte.

Jaja, problem är till för att lösas.

Hur går det för er?


8 kommentarer

Testar nytt

Igår var det egentligen min skrivardag, men då inföll ett viktigt jobbmöte, så jag tog ledigt idag istället. Och trots att jag så sent som i går kväll, över ett par glas vin och trevligt skrivarprat med Emma Askling, konstaterade att det var bäst att inte ha lunchsällskap under skrivardagar, så fann jag mig plötsligt på tåget till Bålsta för skrivarhäng med fantastisk sjöutsikt hemma hos Anne-LIe Högberg. Jag bestämde att om lunchsällskapet består av andra skrivande personer som man kan prata manusvåndor och förlagsskvaller med så räknas det som helt okej inslag under en skrivardag.

Jag har lämnat slutet därhän i mitt manus och angripit det på ett för mig nytt sätt, perspektiv för perspektiv. Så nu har jag lyft ut alla kapitel där huvudperson 1 har perspektivet, och går igenom dem för sig. Jag har inte hunnit så väldigt långt, men hittills känns det som en bra metod. Jag kan få karaktären att bli mer konsekvent, och hon har under dagen fått ett favorituttryck och blivit mer rotad i sina relationer. Kanske har hon fått en liten noja också. Dessutom kan man lättare upptäcka och rensa bort en del olater (som överdrivet kisande) när man ser dem uppradade efter varandra utan störande inhopp av andra karaktärer och tidsperioder.

När jag är klar med henne är tanken att köra samma process med övriga, innan jag pusslar ihop det hela igen och redigerar som vanligt.

Håll tummarna.

Annat jag gjort idag: Mejlat, suttit i bilkö, ringt i panik till grannarna som var fantastiskt snälla och hämtade barnen i skolan och gav dem pannkakor för att jag satt fast i en bilkö, suttit i bilkö, önskat att jag gått en promenad, suttit i bilkö, ätit kött och druckit vin. På det hela en bra dag, även om bilkön var lite väl lång. Stackars Josephine som körde.


10 kommentarer

Såå dåligt

Allt jag har skrivit idag har blivit SÅ dåligt. Usla, tramsiga dialoger som ska föreställa nån slag avslutning, utan att vara det minsta spännande. Tänk dig den sämsta tv-serie du kan tänka dig där all handling avslöjas i repliker typ ”Så det var inte du som tände eld på butiken utan din okände tvillingbror som just hade kommit hit efter att ha suttit fängslad i Mexico i flera år?”

Annat har varit rent fusk. Skissartade små texter om vad jag egentligen borde ha skrivit.

Ren vilja. Eller ren och ren. Vill och vill. Men det är ju så att en dålig, eller rent av usel, text kan rättas till, medan en text som inte finns …

Med det sagt. 50 000 ord passerade!

Och faktiskt, även när man bara sitter och lallar fram text som knappast kommer att få finnas kvar i någonting som liknar dess nuvarande form, så dyker förr eller senare idéer upp om hur man kan lösa ett eller annat. Kanske fick jag en sån idé nyss. Vi får se om det förbättrar någonting.

God natt.


5 kommentarer

Nära men ingen cigarr

Mitt outtalade mål var att jag skulle ha kommit upp i 50 000 ord innan helgen var över. Det gick nästan. Drygt 48 000 ord. Och jag ber om ursäkt för räknefixeringen men just nu är det så skönt att se att textmängden växer. Jag har kommit in i en bra fart. Orden kommer snabbt när jag väl skriver. Och under veckan har jag flera gånger faktiskt skrivit till och från jobbet. I ett bra läge helt enkelt.

Även den här helgen har varit en riktigt slapp helg utan några yvigare aktiviteter. Igår köpte vi lite vinterkläder till barnen, idag har jag varit på husvisning ungefär 100 meter härifrån. Och så har jag svarat på intervjufrågor från en blogg där jag kommer att dyka upp inom kort. Stay tuned.

Samtidigt som skrivandet har fått en skjuts rent hastighetsmässigt har också läsningen fått det. Kanske finns det ett samband? På tre veckor har jag läst Färjan (Mats Strandberg), Huset mitt emot (Alex Haridi), De försvunna (Caroline Eriksson) och Mitt hjärta går på (Christoffer Holst) samt läst ut Under vintergatans alla stjärnor (Camilla Davidson) som jag hade påbörjat tidigare. Så mycket var det längesedan jag läste.

Två soliga förmiddagar har passerat utan mig. Jag har varit helt asocial två helger i streck. Nästa helg har vi som tur var höststädning i radhuslängan. Då måste jag både träffa människor och gå utomhus.

Och då. då har jag passerat 50 000 ord. Med råge.


8 kommentarer

Naggad i kanten.

Den här skrivardagen blev lite knackig.

Till att börja med var jag väldigt trött, till följd av en synnerligen trevlig 130-årsbaluns på jobbet igår. Vi var två som nyss fyllt 40 och en som nyss fyllt 50, och firades med fina presenter, indiskt tema, väldigt god mat som en privat kock kommit dit och lagat åt oss, bubbel, öl och lite mer bubbel.

Tröttheten blev inte mindre av att vi skulle till skolan en halvtimme tidigare än vanligt för att träffa yngstas lärare i nåt slags skolstartssamtal. Och klockan nio var jag inbokad på ett frukostseminarium för jobbets räkning inne i stan. Men klockan tio var alla åtaganden överstökade och jag och min trötthet kunde börja producera text.

Det gjorde vi också, Först på första bästa café, som råkade bli Espresso House utanför Mood Gallerian – lokalhyra: en cappuccino, då ingick tillgång till toalett, och resten av dagen på Kulturhuset – lokalhyra: en fiskgryta med saffransaioli, då ingick kaffe, tillgång till toalett och – efter extremt mycket letande och en sittning i dolt hörn på hårt golv – ström till både mobil och dator.

Inte min mest sprudlande, peppade skrivardag. Tvärtom. Men icke desto mindre blev den riktigt produktiv. Klockade in på närmare 4000 ord och fördjupad kännedom om mina karaktärer. Den ena blev möjligen väl dryg. Får balansera honom i redigeringen.


Lämna en kommentar

Förbereder workshop

2 november ska jag hålla i en workshop för ungdomar om att skriva skräck. Så en del av dagen ägnar jag åt förberedelser. Och vet ni vad? Det är väldigt roligt. Eftersom jag måste ha någonting vettigt att förmedla, så måste jag tänka igenom hur jag egentligen gör, och när jag gör det inser jag att jag faktiskt har en del att säga.

Det kommer att vara en kort workshop, bara två timmar, så vi kommer inte att hinna med jättemånga och långa skrivövningar. Men en del hoppas jag att vi ska hinna göra.

Jag kunde inte låta bli att skriva ett par exempel själv. Vad krävs egentligen för att en historia ska bli otäck? Måste det hända någonting hemskt? Räcker det att det händer någonting hemskt, eller måste stämningen skapa förväntningar och farhågor? Räcker det rentav med en obehaglig stämning?

Jag lade upp ett exempel här, hastigt ihopkommet och oredigerat, men fegade ur och tog bort det. Hur som helst, det finns en hel del man kan göra för att få en historia att bli mer spännande. Jag tänker att stämningen, att skapa en föraning om att någonting kommer, eller kanske kommer att hända är en av de viktiga.

 

Har du tips på snabba skrivövningar som kan passa för en kortare workshop? Gärna med inriktning just mot läskigheter? Då tar jag gladeligen emot tips. Tänker att det här kan bli sådant jag kommer att göra fler gånger. Hoppas det.