manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva


3 kommentarer

Disträ

Jag har inte skrivit så vansinnigt mycket de senaste dagarna. Eller, det har jag, men inte på mitt manus. Däremot har jag tänkt. När jag får en paus någonstans, går på toa på jobbet, sitter på bussen, så halkar tankarna iväg. Plötsligt märker jag att jag stannat onödigt länge på toaletten, för att jag funderar på varför Unn inte har varnat någon om sina misstankar. Och jag missar nästan hållplatsen för att jag är mitt i en anteckning om att en av scenerna i mitten av boken ska flyttas närmare slutet.

Valborg, deklarationer och annat kommer i vägen. Men jag har fortfarande inte helt gett upp hoppet om färdigt råmanus innan april är över. Tre scener kvar.

Annonser


5 kommentarer

ZZzzzzzz

Cirkeln läste jag ut igår, och Eld har jag bestämt att jag inte får köpa förrän råmanuset är klart för redigering. Men skrivet blir det inte ändå. Jag orkar helt enkelt inte. Diagnos sömnbrist. Idag har jag öppnat manuset, tittat på det, och stängt det igen.

Sista april har jag satt som deadline, så det är läge att lägga på ett kol. Och det ska jag. Ska bara sova först. Börjar med att lägga mig klockan åtta idag.


5 kommentarer

Om ni undrar vad jag gör…

… så läser jag Cirkeln (sist av alla?). Buffy möter Harry Potter på svenska. Det ser inte bättre ut än att jag måste läsa klart den innan jag kan skriva mer. Men med tanke på vilken bladvändare Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren har fått till så är jag snart tillbaka vid tangenterna / i skogen i Segeltorp igen.


4 kommentarer

Ända in i kaklet

Jag är rädd att redigerandet inte har varit min starkaste sida i tidigare skrivprojekt, så jag har lovat mig själv att verkligen vara noga den här gången. När jag är klar med redigeringen av mitt nuvarande manus tror jag till och med att jag ska gå tillbaka och gå över mitt gamla refuserade manus en gång till med nya redigerarögon.

Men det är ju så kul att skriva! Då är det någonting helt nytt som skapas. Från ingenting finns det plötsligt någonting. Redigera är mer att från någonting halvbra finns det någonting bättre.

Jag råkar även tycka att det är roligare att måla första lagret färg än tredje, och att tänka ut smarta lösningar på problem och hitta på inredningsprojekt i huvudet, snarare än att genomföra dem…

Men första saken först, som vi säger på svenska. Till att börja med ska jag skriva klart manuset. Sen ska jag banne mig redigera skiten ur det. Ända in i kaklet!


4 kommentarer

Vilket mönster?

Jag skrev inte ett ord igår. Och idag var jag fotbollsänka, hemma med barnen hela dagen, inga planer. Dagen gick, och jag kände inget som helst sug att sätta mig och skriva. Maken, och kvällen, kom. Jag tittade på tv. Funderade på att gå och lägga mig. Men så gick jag ner igen, tänkte att jag åtminstone måste starta datorn, och sen föll bitarna på plats. Hur Unn hittar sitt födelsebevis, hur alla artiklarna med drunknade ska hamna i hennes lägenhet, varför hon måste gå och hälsa på sin mor. Häpp! Där bara. Ibland ser man inte tankarna förrän de står nedskrivna.

En knäpp grej, som jag har råkat ut för flera gånger under det här manuset, är dock att jag hakar upp mig på de fånigaste grejer. En gång tog det helt stopp i flera minuter för att jag för mitt liv inte kunde komma ihåg ordet ”assymetrisk” när jag skulle beskriva en persons tröja. Idag tänkte jag att det skulle vara bättre om jag skrev vilket mönster det var på duschdraperiet, i stället för att bara skriva ”duschdraperiet” rakt upp och ner. Och sedan satt jag där med en halvskriven mening och fånstirrade på skärmen. Jag kunde bara inte bestämma vilket mönster draperiet borde ha. Det hade ingen som helst betydelse, tvärtom försökte jag komma på ett mönster som inte skulle kunna övertolkas. Jag visste hur jag skulle fortsätta scenen, men just det här tramsiga mönstret satte käppar i hjulet. Som vanligt löste jag stoppet till sist genom att helt enkelt skriva dit ett ungefärligt ord, eller som idag, skriva dit ett mönster vilket som helst (randigt), bara för att komma vidare. När jag väl har gjort det, är proppen löst, och sen kan jag inte fatta varför jag inte gjorde så på en gång.

380 000 tecken, drygt 67 000 ord.


8 kommentarer

Gjorde det igen

Jag lade till en ny scen igen. En som inte fanns med i mitt ursprungliga synopsis. De förökar sig de där scenerna. Men jag tror att det gör berättelsen bättre.

Vad värre är, jag kom på ett sätt att vrida till hela historien ett extra varv. Men då tappar den egentligen i karaktär, blir mer psykologisk och mindre övernaturlig. Och går jag på det spåret så måste jag kanske blanda in en polis, och jag vill helst hålla polisen utanför det här. Den idén får hur som helst vänta till redigeringen.