manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva


12 kommentarer

Firar!

När Dränkt först skulle ges ut var mitt första delmål att den skulle sälja mer än 300 böcker. Jag hade nämligen läst att det var det lägre antalet för vad som var normalt för en debutant. Mitt första förlag hade dessutom för avsikt att smyga igång med en upplaga på 300.

Sedan fick jag som bekant ett annat förlag.

Hur som helst. Det första målet nåddes innan jag ens visste om det. Skål för det!

Mitt andra, egentliga mål, var att nå den övre siffran jag hört för vad som är normalt för en debutant. 

Idag fick jag reda på att så många böcker (plus några till) är precis vad som har levererats från Förlagssystem. Jag (och förlaget naturligtvis) har nått mitt andra och större mål! Otroligt roligt!

Extra roligt att flera av böckerna sålts till bibliotek, och att de flesta av de böckerna (så vitt jag kan utröna) är utlånade. Folk läser faktiskt min bok! Det är bäst av allt.

Nu kanske ni har hört talas om nåt som kallas returrätt. Men vet ni, det glömmer vi idag. För nu är det bara roligt och glatt och jämna och fina siffror. Hurra!

Vill du förbättra oddsen är du mer än välkommen att köpa Dränkt i bokhandeln eller till exempel på Adlibris eller Bokus. Till exempel. Vill du ha ett signerat exemplar kan du köpa ett direkt av mig, för 150 kr plus porto. 

Själv har jag köpt firarmiddag på Erssons. Med vin. Skål!

Nu firar vi vidare med avlusning av barn och vuxna. Ingenting säger ”hurra för bokförsäljningen” som lusschampo.

Annonser


2 kommentarer

Saker man gör

Vi ligger på rygg på golvet med handflatorna vända uppåt. Andas in genom näsan, fyller lungorna, först magen sedan hela vägen upp genom bröstet. Andas ut. Alla slappnar av och fokuserar så som yogainstruktören säger åt oss. Alla utom jag, som tänker ihop en historia om en galen yogainstruktör som ser ut över sina klienter och tänker ”Så lätt det vore att döda alla nu.”

Sånt kan man ägna sig åt.

Jag läste att Sofie Sarenbrant tänkte ”tänk om de inte vilar utan är döda” om folk när hon var på Yasuragi  och tittade ut över vilstolarna. Så jag är inte helt ensam.

Jag har sagt det förut, men nu är ett fullständigt råmanus riktigt nära när det gäller Drömfångaren. Igår skissade jag upp ett av de allra sista kapitlen. Dessutom har det tillkommit lite mer substans och förankring. Så idag var jag naturligtvis ivrig att skiva klart. Komma till slut.

Eller. Så valde jag att ägna kvällen åt att leta upp och titta på dokumentärfilmer om en viss historisk händelse. Ganska udda sysselsättning för att vara jag. Men allt har en anledning. Det var research för vad som förhoppningsvis blir nästa vuxenmanus.

Förutom det har jag varit på bokrelease med tung hårdrock när Mikael Strömberg släppte sin tredje skräckroman ”Vad gör dina barn när du sover?”. Jag har slappat i en vilstol i skuggan, ätit pizza, jobbat, grillat, hämtat, lämnat, invigt nya altanstolarna på framsidan, läst två deckare och en halv feelgood och luktat på schersminen som håller på att vakna till liv.

Två veckors jobb återstår innan jag har semester. Målet är att få ihop råmanuset till Drömfångaren innan dess. Jag tror det går vägen. Håll tummarna.


Lämna en kommentar

”Jag hittade just på en uppstoppad räv som är riktigt obehaglig”

Jag intervjuas hos Farbror Atlas, en man som vet hur man väljer rubriker 🙂

Farbror Atlas

En av årets starkaste läsupplevelser för egen del är skräckromanen Dränkt skriven av debutanten Frida Andersson Johansson (min recension av boken kan du läsa här). Jag passade på att ställa några frågor till författaren om läskiga barnböcker, Näcken och uppfriskande feminism.

FridaSvartvitDet har hunnit gå en tid sedan du släppte din debutroman Dränkt. Blev det som du tänkt dig?
Det blev bättre än jag tänkt mig! Jag hade aldrig kunnat drömma om att Dränkt skulle få så fin kritik, eller så mycket uppmärksamhet. Bara att få se den i hyllorna hos de stora bokhandlarna … En liten bok, skriven av en okänd debutant. Väldigt roligt. Särskilt som jag hade ett annat förlag från början (som lade ner hela sin verksamhet från en dag till en annan och lämnade mig och flera andra snopet hängande i luften med våra böcker), som inte alls hade samma ambitioner som mitt nuvarande…

View original post 1 051 fler ord


5 kommentarer

Om man …

… ligger och läser en av sina nyinköpta pocketböcker i soffan med tända ljus på bordet och det regnar utanför och allt är trivsamt och man får för sig att man vill ha lite te, och går ut i köket och i förbifarten städar ur diskhon från gamla matrester och märker att sillen som köpts till i morgon visst är inläggningssill och inte snabbsill och alltså inte kan användas och man plockar undan brödrosten och den inte ryms i hörnskåpet utan puttar ner en hög med karotter som står ostadigt staplade på varandra och de ramlar ner och går sönder och du börjar svära och får slänga ett ärvt uppläggningsfat medan maken dammsuger ur skåpet och du svettas och det visar sig att det knappt finns nåt te kvar i burken, så är det lite svårt att återfå trivsamhetskänslan igen. Men det regnar åtminstone fortfarande.


4 kommentarer

Allt och ingenting

Här händer det inte mycket. Jag har varit mentalt däckad av en envis förkylning och tagit mig igenom dagarna tillräckligt bra, men inte mer. Good enough. Inte mycket nytt skrivet på Drömfångaren alltså.

Men det kan ju hända annat. Som att sonens skolavslutning har klarats av (och att vi därmed inte längre är klassföräldrar. Hurra för det.) Den nya avslutningssången verkar ha varit Guld och gröna skogar.

Skolavslutningen firades med biblioteksbesök och pyssel på Kulturhusets Rum för barn, saft / bubbel och tårta på mitt jobb där det var tidningsrelease, besök på Vasamuséet (sonen har önskat gå dit länge – jag har hellre gått till andra muséer, men oj det är mäktigt med den där båten. Inspirerande rent av …) och Kinarestaurang när barnafadern väl slutade jobbet.

Och så har jag träffat Mia Franck i levande livet. Hon missade min release så vi fikade och bytte kråkor i varandras böcker. Trevligt!

Och så har jag fått inloggningen till Författarcentrum och påbörjat en författarsida där.

Biblioteket i Karlskrona tipsade om Dränkt som sommarläsning med mycket fina ord:

Min förläggare, men inte jag, besökte Andra världar i Ljungby.

Dränkt har fått den här drömplaceringen i hyllan hos Akademibokhandeln i Skrapan!

Eventuellt råkade jag bli indragen i en novellhistoria igen, ännu en antologi. Med sagotema där författarna är sf / skräck / fantasy-inriktade. Kul idé, får se hur det slutar. Men jag har skrivit ett skelett till en novell åtminstone. På Prinsessan på ärten-tema. Kan bli nåt.

På tal om novellantologier så fanns den här helsidesannonsen i höstens bokkatalog från SVB:

Och den här halvsidan:

Just det,  och så har Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad tipsat om Dränkt!

Bortsett från det så har det varit sommar, vinter och vår, en 40-årsfest, en bilbrand, sommarmingel på jobbet och återträffsmiddag med mammorna jag lärde känna på nätet för snart nio år sedan.

Men annars har det inte hänt nånting.


8 kommentarer

Ibland går skrivtiden åt

Ibland går skrivtid åt till att hämta vatten, plåstra om kompisar som fått sår i studsmattan, ta ner saker som hänger högt, leta reda på tejp, hjälpa till att sätta fast armar på legogubbarna, fixa en macka, dammsuga efter någon som tömt sina skor inomhus.

Ibland förvandlas skrivtid till spela Fia med knuff-tid.

Ibland går skrivtid åt till att svära över att man tryckt fel kod på bankdosan tre gånger när man skulle betala sin avgift till författarcentrum (som man blivit godkänd som medlem i. Yay!) så att dosan låst sig, så man i stället försökte sig på nästa uppgift som var kontakta försäkringskassan, bara för att inse att man glömt sitt bank id-lösen OCKSÅ och gör vad man kan för att hålla tillbaka uppgivenhetstårarna medan man ringer bankens kundtjänst, slår fel personnummer (sitt eget) tre gånger innan man fattar att tio siffror inte betyder tolv siffror, väntar i kö, väljer att bli uppringd, proppar sig full med choklad i ren desperation och slutligen får hjälp av en bankman som meddelar att man kan använda sin makes kortläsare för att logga in på både bank  och försäkringskassa och man gör just det och sedan är kvällen slut.


3 kommentarer

Den där J K Rowling alltså

Jag och 8-åringen håller på att läsa Harry Potter tillsammans och är nu på tredje boken (Fången från Azkaban – fun fact, Azkaban fanns i WordPress stavningskontroll). Jag har tidigare påpekat att jag tycker den svenska översättningen är lite hackig att läsa högt från, och det tycker jag fortfarande, men bortsett från det – allt är ju så smart berättat.

Nyligen läste vi kapitlet om Hagrids första lektion om ”magiska djur” där vi introduceras för hippogriffer för första gången. Eftersom Harry och historien kommer att behöva en hippogriff längre fram måste vi nämligen få reda på att de finns och vad de är (korsning mellan häst och örn, typ).

Istället för att som hastigast nämna att de finns, så ägnar Rowling ett helt kapitel åt saken. Presentationen blir i sig ett eget äventyr, som inte bara presenterar hippogriffer, utan även fördjupar Harry (som såklart lyckas bete sig som man ska för att vinna varelsernas förtroende), Malfoy (som såklart är dryg och gör fel), Hagrid (som såklart på sitt snällnaiva sätt visar upp ett skräckinjagande, livsfarligt djur för nybörjare. Dessutom blir vi ännu mer medvetna om och nervösa inför Ministry of Magics inflytande på skolan, och hur pappa Malfoy faktiskt kan använda sin makt för att försvåra för både Hagrid och resten av Dumbledores gäng när Draco får en skada att visa upp som han kan skylla på Hagrid.

Sen gör hon samma sak i kapitlet om Boggarten i klädskåpet och Lupins största rädsla (en silverfärgad sfär – vilket är en betydligt subtilare plantering, för hon är så bra att hon fixar det med) och så vidare och så vidare.

Man brukar säga att alla kapitel och scener ska ha ett syfte, annars ska de bort. Rowling packar sina kapitel fulla – samtidigt som de står fint för sig själva genom att de är egna små historier.

För en vuxenbok blir det kanske väl tydligt med vissa planteringar (att Ron är så bra att spela schack i första boken, och så händelsevis råkar det vara just ett schackspel man ska passera i slutet) även om många filmer är minst lika övertydliga, och för en barnbok är det så himla smart att jag blir matt.

Nu ska jag jobba vidare med min barnbok. Jag är glad om den får vara ett kex på bordet bredvid den tårta i flera våningar som är  Harry Potter-böckerna. Är jag riktigt duktig kanske det blir ett kex med fyllning och glasyr.