manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva


8 kommentarer

Bokmässa

Bokmässa, signeringar, DN-recension, middagar, utsikt, bokmässa, 40-årsdag, tåg, hotellfrukost, bokmässa, jobb, lite skrivande, scenframträdande, räkmacka, skavsår, blombukett, mer signerande och bokmässa.

Har förhandsbokat hotellrum till nästa år. Kanske har jag hunnit återhämta mig då.

Annonser


5 kommentarer

Påsar

Här hade jag tänkt skriva någonting klokt om att trägen vinner och att saker som inte blir som man tänkt sig kan bli bra ändå eller rent av mycket bättre. Men jag är faktiskt för trött. ”Mamma du är liksom vit under ögonen. Och har påsar”, som sonen så elegant uttryckte saken. Seniorkryssning avklarad. Bokmässan kvar. Syster har bokat födelsedagsrestaurang. Blir kul.


5 kommentarer

”Den kommer sälja 500 000, lätt”

En skrivardag har kommit och gått. Jag ägnade förmiddagen åt administration och åt att skriva pratkort inför föredraget jag ska hålla på seniorkryssningen på tisdag, och eftermiddagen åt att äta stora mängder kakor och skriva ett par tusen ord på mysiga Herrängens gård, som ligger här i närheten (Unn springer förbi det i ett kapitel av Dränkt). Jag myste in mig såpass att jag kom överens med ägaren om att jag nog ska sälja böcker på julmarknaden i början av december.

I fredags blev det inte mycket skrivet. Efter jobbet köpte vi hem indisk och när barnen lagt sig hyrde vi Inception, där Leonardo di Caprio ska plantera in en idé i en arvtagare till ett multinationellt företag. Snygg och annorlunda med ett slut som kliar. Klart sevärd.

Igår skrev jag inte heller på mitt manus. I stället signerade jag böcker på En Annan Bokhandel i Skärholmen. Har inte riktigt hamnat i klassen där köerna ringlar sig runt hela gallerian än. Någon sade att de inte alls hört talas om boken, en annan ”Jamen, den här har jag läst om! Är det inte den i Segeltorp?”

En kvinna verkade riktigt intresserad, men blev bortjagad av en snubbe som lite ofint frågade hur många jag sålt, hur stor upplagan var och hej och hå. För han hade minsann en grej som garanterat skulle sälja 500 000 böcker, behövde bara en författare. Det här var andra gången på två signeringar som det kom fram någon med en historia som de tyckte någon borde skriva om. Antar att det ingår. Jag nappar däremot inte alls på sånt, men lovade att mejla kontaktuppgifter till ett gäng spökskrivare åt dem.

Efter signeringen hann jag springa in och köpa en kavaj och ett par toppar till bokmässan. Sedan fortsatte lördagen med barnkalas, restmiddag och ännu en film: The Giver. Även den behandlade idéer och drömmar och var annorlunda och spännande. Men ju mer vi har pratat om den efteråt, desto fler luckor har vi hittat. Ändå sevärd den med.

Och idag då? Vi har städat, fått undan all ren tvätt som låg i tvättstugan, besökt Herrängens gårds höstmarknad med lunch i solen, ponnyridning och allmän trivsel, jag har skickat en faktura, mejlat om julmarknad och bokmässa, växlat till mig 50-lappar för att jag misstänker att min kortläsare inte kommer att funka till sjöss, och letat mig halvt fördärvad efter mitt kvittoblock. Helt borta. Så nu får jag åka på kryssning utan det och hoppas att eventuella köpare accepterar situationen.

OCH jag har packat. Klart. Innan klockan var elva. Nästan rekord.

Frågan är hur mycket skrivet det blir nästa vecka. Tåget ner till Göteborg känns som ett bra tillfälle. Tåget hem kan jag nog räkna bort. Jag kommer att vara gammal och trött, och på den resan är hela familjen med. Men med tanke på hur mycket inspiration jag kommer att få nere på Bokmässan så kommer veckorna därpå att bli som under av effektivt skrivande. Det är jag nästan säker på.

Jag sitter ju ändå på en idé som kommer sälja 500 000. Minst. Garanterat. Behöver bara en författare som kan skriva ner det. Eller ja, bara skriva det. Alltså.


14 kommentarer

Liite stressad

Jobbet har lyckats knöka ihop sig samtidigt som bokseptember går mot sin kulmen och skolan hojtar om utvecklingssamtal och öser över en nya dagar att hålla ordning på läsläxor, matteläxor, gympakläder, badkläder, utflyktdatum och annat skoj. Vi som trodde det skulle underlätta när båda barnen gick i skolan och skulle lämnas på samma plats. Jo.

Idag har jag kommit hem sent från jobbet (tog extra lång tid eftersom jag åkte med fel tunnelbana och fick vända. Igen.), ätit, lagt barn, slagit in läxböcker i Starwars-papper, skickat fakturor, uppdaterat min ”på gång-lista” i högerspalten och svarat på mejl. Jag skulle skriva, men nu är klockan snart elva och jag har inte börjat än.

Och så hittar jag på nya aktiviteter åt mig själv. Till exempel har jag fixat ännu en signering på bokmässan, i SPF Seniorernas monter i närheten av de litterära sällskapens scen. En liten monter, men den gästas även av Bodil Jönsson och Camilla Läckberg, bland andra.

På lördag packar jag böcker och rollup och signerar Dränkt i En annan bokhandel i Skärholmen i Stockholm. På söndag panikshoppar jag kläder till måndag/tisdag då jag packar böcker och rollup för att A: jobba på en kryssning med mitt  vanliga jobb och B: hålla föredrag om Dränkt för resenärerna. På onsdag ska jag andas, slita ut packningen och knöla ner ny för att på torsdag ta tåget till Göteborg och signera böcker i montern, mingla och dricka vin, fredag signera böcker i montern, mingla och säga hej till famijen som kommer ner, lördag, signera böcker i SPF Seniorernas monter på förmiddagen, stå på Biblioteks- och berättarscenen på eftermiddagen, äta 40-årsmiddag med syster och familjer på kvällen och dricka drinkar och kanske hänga på Park eller nån annan stans med maken framåt natten. På söndag ska jag äta hotellfrukost i lugn och ro med min man och sedan hämta barnen och ta tåget hem.

Och allt är jätteroligt när det väl händer. Men jag blir så uppvarvad när det är saker jag måste planera och komma ihåg och jag är rädd att glömma saker och missa tåg, och färjor och presskonferenser och möten och restaurangbokningar och badkläder och tänka ut vad jag ska säga på föredrag och allt vad det är. Jag får erkänna att jag är liite stressad. När jag väl är på plats går det bra. Det är som uppförsbacken i en bergochdalbana. Då man undrar vad man gett sig in på. Sedan börjar det roliga. Ska bli skönt när det brakar loss.


8 kommentarer

Ja, det är jag som har skrivit boken

  
Signeringen på ICA i Kungens Kurva i lördags gick riktigt bra! Jag hade fått ett guldläge där alla som skulle till kassan passerade, och körde hårt på argumentet att Dränkt utspelar sig i trakten.

  
Jag hade med mig en stor och en liten låda böcker och böckerna som blev kvar gick att få ner i den lilla lådan. (Signerigssuccé utifrån min nivå alltså, Mats Strandberg eller Niel Gaiman hade förmodligen deppat ihop totalt över bristen på kilometerlånga köer.)

  
En lustig sak som händer på alla sådana här tillställningar är att jag står och pratar om boken, jag finns på bild på en stor rollup, och ändå är det väldigt många som efter en lång stund av boktitt och prat utbrister ”Jaha! Är det DU som har skrivit boken?” 

Ett roligt nytt inslag är annars att det kommer fram folk som känner igen mig och säger att de tänker gå på föredraget (hände i Kristianstad) eller att de läst boken och tycker om den. På ICA dök det till och med upp en tjej och hennes pappa som båda läst, gillade boken och nu frågade om Wilma fick en autograf och om de fick ta kort. På mig! Såklart att de fick! 

  
Söndagen var en historia i sig själv. Hann med Babel, och lite kvällsligt pet i manus. Råkade hitta på en ny kataktär. Kan bli bra.


2 kommentarer

Skrivardag

  
Lärdomar från i torsdags.

Det är billigare att sitta hemma än på café

Man sparar in restid om man sitter hemma 

Det finns alltid lediga toaletter nära om man sitter hemma, och man behöver inte packa ber datorn för att gå dit

Man kan få för sig att städa toaletten om man sitter hemma

Om någonting knakar eller dunsar på ett cafe medan du skriver är det inget att haka upp sig på. Skriver du en läskig scen ensam hemma och det dunsar på övervåningen …

  
Började dagen med att promenera runt Långsjön efter att ha lämnat barn. Totalt ökade manuset med 1000 ord, och nästan alla kapitel han anpassas efter nya huvudpersoner och premisser.


Lämna en kommentar

Till och med Khemiri

Christina Lindström på Debutantbloggen har skrivit ett inlägg väl värt att läsa med både hopp när skrivandet står och stampar och en dikt som förtjänar att spridas.

Debutantbloggen

”JTi bloggu mer jag skriver, desto mindre vet jag om skrivande. Jag vet inte hur jag gör eller om jag någonsin kan skriva något igen. Det blir egentligen aldrig lättare.”

Jag lyssnar på Jonas Hassen Khemiri när han intervjuas i Babel och jag hör honom säga något i stil med ovanstående. Jag är svag för allt khmeriskt. Berättarrösten. Vändningarna. Den poetiska nerven. Jag förstår att hans texter (noveller, öppna brev, pjäser, romaner) är så uppskattade, att de sprids, diskuteras och översätts. Han är verkligen ett aktat författarnamn sedan ganska många år tillbaka nu.

Men det betyder tydligen inte att han vet hur man gör. Varje gång han ska börja skriva en ny text tvivlar han på att han kan. Han berättar om skrivdagar då han inte skriver någonting alls. Och en del av det han faktiskt skriver ”blir det ingenting av”, säger han.

Jag sitter i soffan framför teven med höjda ögonbryn. När jag tänker…

View original post 538 fler ord


5 kommentarer

Rappladder

Jag har märkt att ju mer jag har att skriva om, desto mer drar jag mig för att blogga. Det är ju så mycket jag missat att berätta. Så många bilder jag egentligen borde ladda upp.

Jag håller det enkelt (vilket betyder att jag babblar på). I fredags efter jobbet rusade jag till tåget mot Skåne och Kristianstad. På väg ner gick jag igenom det jag skulle säga under mitt 40 minuter långa föredrag, och hoppade på en uppmaning från Katarina Wennstam på Instagram om att donera ett arvode från ett författarframträdande till flyktinghjälp. Mitt arvode från bokfestivalen i Kristianstad var inte jättestort, men det fick gå till UNHCR.

Klockan nio damp jag ner i Kristianstad och hittade mitt hotell och mitt budgetrum där jag sov förvånansvärt bra efter att ha skrivit rent talarkort till klockan ett på natten. (Kände mig lite som femte hjulet när jag klev in i samma hiss som Ann Heberlein med date.)

Dagen därpå kom förläggare Charlotte som kört från Kalmar förbi hotellfrukosten och tog en kaffe (en snygg kvinna frågade mig på engelska om hur frukosten funkade. När jag såg programmet för bokfestivalen fanns hon där. Hon var en känd spoken word-artist från England.), innan vi skildes åt för att någon timme senare mötas på gågatan vid ett regnvått bokbord som tack och lov torkade snabbt i solen. Där han vi sälja ett gäng böcker innan nästa skyfall kom. Jag övergav stackars Charlotte för att luncha med min bror som kommit från Malmö för att lyssna på mig, och för att snabbrepetera det jag skulle säga.

Susanna Alakoski pratade samtidigt som jag, så jag var beredd på att det inte skulle vara särskilt många i min publik. Men när jag gick in i salen satt där ungefär fyra personer, av vilka min bror och Charlotte var två … Som tur var fylldes det på och det var till sist ett tjugotal personer som lyssnade. Jag pratade i ”mygga” för första gången och det gick riktigt bra. Jag kom ihåg allt jag skulle säga och trots att jag inte hade klocka höll jag tiden riktigt fint – har räknat ut att jag hinner drygt 500 ord på tio minuter. Kan vara bra att veta för framtida evenemang 🙂

Efteråt signerade jag ytterligare ett par böcker, medan kön ringlade sig ganska mycket längre fram till Susanna Alakoski. Och jag hann se / skymta Christoffer Carlsson, Katerina Janouch, Yvonne Hirdman och några till, men tyvärr inte lyssna på någon. Å andra sidan lyssnade jag på så många under förra helgens författarklinik.

Vis av ålder och stinn av Pepcid hade jag fattat beslutet att inte ”passa på att hälsa på släkt och vänner på andra sidan Skåne lite snabbt under söndagen” som jag först hade fått för mig, och efter att ha fikat med min bror (så skönt att för en gångs skull inte behöva vara den som bar hem böcker och rollup utan kunna överlåta det åt förläggaren) så satte jag mig på tåget hem igen. Riktigt roligt och intressant var det att få vara med. Och det lilla jag såg av Kristianstad var fint.

Känns bra att ha bockat av en av de stora grejerna för hösten. Trodde jag skulle skriva på tåget, men skrev inget alls på vägen ner och ett par hundra ord på vägen hem. Resten av tiden satt jag och pillade på mobilen / slumrade / hoppades att jag inte skulle bli magsjuk av att ha råkat gå in på toan efter att någon hade spytt i handfatet. Ni vet sånt man ägnar sig åt på tåg. Elva på nattkröken var jag hemma i radhuset igen.

På söndagen bytte jag min tjusiga blus och kavaj mot mysbrallor och linne och hängde i fåtöljen exakt hela dan, med regnet hällande utanför. Precis vad jag önskade mig. Lyckades både skriva 1000 ord, kolla på Babel och laga kyckling med mango chutney. Lite tända ljus på det, och redo för jobbvecka igen. SÅ mycket lättare att vara redo för jobbvecka när man vet att man får stanna hemma på torsdag och skriva 🙂


4 kommentarer

Vilken underbar dag!

Tada! Idag var det premiär. Min första skrivartorsdag. Från och med nu har jag en dag i veckan helt vikt åt skrivande (inklusive administration och andra författarrelaterade göromål.)

Dagen började fint med att jag inte behövde fixa mig, utan slafsade iväg med barnen till skolan – efter att ha ätit frukost med dem i stället för på jobbet – i slitna jeans, praktisk jacka och håret i en knorv. Lämningen tog längre tid än jag hade tänkt mig, men jag hann ändå med en kort morgonpromenad genom villakvarteren vid Långsjöns nordvästra spets. SÅ avslappnande, SÅ höstfuktigt mustigt fint, SÅ friskt och skönt att jag nästan blev sorgsen över att det var så länge sedan jag gick där senast. Varför blir det så?

Hemma igen var det snabbt ombyte och uppsnofsning som gällde, datorn i handväskan och rullväskan full med böcker för att åka till en gymnasieskola i Liljeholmen och lämna av en klassuppsättning av Dränkt. En kurs i kreativt skrivande ska läsa och sedan ska jag komma dit och träffa dem. Hur kul som helst.

På detta följde en dryg timmes cafésittning under vilken jag styrde upp första delen av mitt manus rejält. Jag har som sagt bytt ut karaktärerna och skrivit om början, och det var en enda röra med omskrivningar, rester som inte skulle vara kvar och en massa oklarheter. Jag startade ett nytt dokument och kom på en hel del nya scener som måste med.

Paus för dropin-klippning. Äntligen. Tänkte klippa mig innan sommaren, sen under semestern, sen efter semestern. Men det finns liksom aldrig tid. Nu fanns det tid. Så nu vågar jag visa mig på scenen på bokfestivalen i Kristianstad på lördag.

Lunch och mer manusroddande på annat café. Vi var många som satt med datorer vid borden. Länge.

Hann handla lite på Ica innan det var dags att åka hem. Kom till skolan nästan en halvtimme tidigare än jag brukar, kunde hämta barn i lugn och ro, och när jag kom hem hade jag så mycket energi att jag städade yngstas rum och vårt sovrum av bara farten.

Nu har jag skickat en faktura och packat väskan inför bokfestivalen (Susanna Alakoski pratar samtidigt som jag, så räknar inte med någon större rusning till mitt framträdande. Men kom gärna om du befinner dig i närheten!). Har fyra timmars skrivtid på tåget i morgon, och fyra timmar hem på lördag kväll. Festivalen började i dag, så flera kommer redan att ha pratat när jag dyker upp, men jag ska försöka hinna lyssna på några. Christoffer Carlsson, Louise Hoffsten, Susanna Alakoski, Anna Karolina, Katarina Wennstam, Ann Heberlein och Katerina Janouch är några av de större namnen. Extra bonus: Min bror har sagt att han ska komma från Malmö och lyssna.

Hoppas ni också har haft en bra dag. Längtar redan till nästa torsdag 🙂