manuskt

Frida Andersson Johansson skriver om att skriva


8 kommentarer

Pust

Några stillsamma dagar hos svärföräldrarna i VImmerby (gjorde ingenting annat än att sitta på altanen / i trädgården / bada på närliggande campingen) och därefter ett par lika stillsamma dagar hemma (vi badade inte ens, barnen fick springa i vattenspridaren och leka i grannarnas uppblåsbara pool) så ÄR JAG IGENOM HELA MANUSET!

Ett av tricken var att inte logga in på nätverket hos svärföräldrarna, utan jobba med nedkopplad dator.

I natt var jag i stället ofrivilligt nedkopplad på grund av strömavbrott. Så jag kunde inte mejla till redaktören – eller blogga – förrän nu.

 

Jag TROR att jag har lyckats skala bort ytterligare en hinna så att man kommer lite närmare karaktären.

Rent konkret så har jag försökt rensa bort meningar där det står vad ”hon” är / känner / anser och i stället försökt gå mer direkt på. Försökt flytta in i Unns huvud, snarare än att stå utanför.

 

Som exempel:

”Hon gick runt som i dimma hela förmiddagen” (vi ser Unn gå omkring) har jag ändrat till ”Hela förmiddagen var som en dimma.” (vi får Unns upplevelse av situationen.)

Och ”Det var hon glad för” har jag ändrat till kort och gott ”Tack och lov.”

 

Självklart finns det oändligt många ”hon-meningar” kvar av olika sort. Men förhoppningsvis inte lika många onödiga.

 

Har också filat på språket rent allmänt. Nu nojar jag över att

1: Första halvan av texten borde ha gåtts igenom hårdare och

2: Att mina ändringar av språket ska vara för många, så att gränsen mellan ”egen stil” och ”dryga jävla manér” har korsats …

 

Hur som helst. Nu är det redaktörens tur att ta en noggrann koll på språk och pill. Själv ska jag ta itu med min sista semestervecka.

Annonser


10 kommentarer

Slipar en bänk

Ni vet om man måste slipa bort en fläck på en bänk, och plötsligt ser hur fint det blir där man slipar så man får för sig att slipa hela bänken? Och det verkar vara en jättebra idé de första tio minuterna när den nya ytan växer fram så fint och tydligt, men strax därefter undrar man varför i hela friden man fick för sig att börja slipa, och slutar man nu kommer det att se helt sjukt ut, med en stor slipad fläck och resten i den gamla vanliga nyansen? Och sen, när man väl har slipat alltihop så undrar man om det verkligen blev bättre. För nu har man inte den gamla nyansen att jämföra med längre, så nu ser det mest ut som en vanlig bänk igen.

Så känns det att jobba med mitt manus just nu. Jag började putsa på meningarna i ett kapitel, och nu måste jag putsa dem rakt igenom – åtminstone i den här delen av manuset – för att det helt enkelt blir bättre då. Kanske. I själva verket gör det möjligen inte så stor skillnad. Men igenom ska jag.

Varje enskild mening vrider och vänder jag på, för att se om det går att komma närmare karaktären. Och ofta går det. Men ganska ofta ändrar jag tillbaka till det som stod där från början (en fördel med att skriva i stället för att slipa.) Det tar oändligt mycket tid. Det är framför allt tre kapitel jag jobbar med, och de innehåller ganska många meningar har det visat sig. 

Men jag slipar på. Mening för mening. Trägen vinner.

 


14 kommentarer

Tillbaka i civilisationen

Alla borde ta sig några dagar i mobilskugga mellan varven. Nu har även maken semester, och vi har tillbringat en knapp vecka i total radioskugga i stuga i Dalarna.

För en sådan som jag, som inte bara bloggar, läser bloggar, lyssnar på poddar och mejlar utan även är totalt och ytterligt Facebook-beroende, frigör det oceaner av tid. (Dock frustrerande att man inte kan googla hur gasolgrillen funkar, kolla hemnet när man åker förbi en till salu-skylt eller ens kolla öppettiderna på finrestaurangen i grannbyn när man vill.)

De senaste dagarna har jag inte bara hunnit semestra med familjen, jag har även snabbläst hela mitt manus, skrivit till två nya avsnitt baserade på redaktörens önskemål, skrivit en spontan novell (blev inspirerad av en kul sak min make sade), läst Nene Ormes Udda verklighet, Boel Bermans Den nya människan och Helen Fieldings Mad about the boy, kommit en ganska lång bit i Bodil Malmstens skrivarbok Så gör jag och sedan börjat läsa – och redigera – mitt manus igen (liiite trött på det nu, men det är övergående.)

För närvarande går redigeringen ut på att hitta partier där distansen till huvudpersonen Unn känns för stor och skriva om så hon kommer närmare. Det kan vara så att det skulle gå snabbare framåt om jag inte drack vin samtidigt. 

I övrigt har jag lyssnat ikapp på Deckarpodden sedan jag kom hem, samt är på avsnitt sju av Fantastisk podd.

 

Och: Ett nytt förslag på titel finns i luften. Hoppas verkligen vi kommer fram till något bra snart.

 

Dilemma 1: Trots att min bok är hyfsat mörk tror jag inte det direkt finns någon passage man börjar gråta av. Vill jag att folk ska gråta när de läser? Jo, men det vore väl härligt. Älskar själv att få gråta lite lagom när jag läser. 

 

Dilemma 2: Nämner ett hotell i mitt manus. Jag påstår att det har en fontän i lobbyn, och det har det inte. Jag vill absolut ha en fontän – eller någon annan slags vatten – med i scenen. Struntar jag i verkligheten, letar jag med ljus och lykta efter ett lyxigt hotell i Stockholm som råkar ha vatteninslag, eller uppfinner jag ett helt eget hotell?

 

Är ganska nöjd med att det är ett halvår kvar till release…


13 kommentarer

Skriva på semestern???

Oskar Edvinsson på Debutantbloggen skriver om semesterplaner och skrivande. Efter att ha haft semester ensam hemma med två barn i en vecka när nästan alla barnens kompisar är kvar på dagis eller bortresta kan jag säga att jag sällan har fått så lite skrivet och / eller redigerat. Vi har varit i Kaknästornet, haft barnfamiljer på besök, hälsat på dotterns kompis i ”stugan”, hängt i en parklek, lagat tusen luncher, fixat picknick, grillat korv, hängt tvätt, packat in tvätt, planterat, bytt ytterdörr (tittat på), läst böcker, plaskat i plaskdamm, trängts på stranden, åkt in till stan och ätit på restaurang med barnafadern när han väl slutat jobbet. Jag har lyssnat på skrivarpoddar, promenerat och avstyrt femtiotre gräl och medlat i sjutton tjafs. Men skrivit och redigerat – not so much.

 

Annat är det hederliga gamla vardagar när alla är för trötta för att hitta på nåt när de kommer hem, ingen förväntar sig att man ska åka nånstans, man äter, lägger barnen och har sedan datortid för sig själv.

 

Vågar försiktigt hoppas på bättring från och med NU, när även maken har semester.

 

Nehä, nu hinner jag inte blogga mer, måste göra mellis åt dottern.


2 kommentarer

#Älskanoveller goes film

Så hade jag kommit till den tidpunkt i en kvinnas liv då det är dags att spela in sin första presentationsfilm.

När Jenny Jacobsson, idékläckaren till #Älskanoveller 26 nyanser av Sverige (Läs den!) kastade utmaningen åt oss novellförfattare var det helt enkelt dags.

Uppdrag ett var att få bort alla barn från övervåningen, uppdrag två att testa sig fram till bästa metod (mobilfilm såg väldigt konstigt ut, jag ville absolut inte att nån annan skulle hålla i kameran och kom till sist på att datorn har kamera – duh), uppdrag tre var att städa bokhyllan i arbetsrummet så att den såg någorlunda representativ ut och uppdrag…

Till slut hade jag en sammanhängande snutt, utan drägel, barnskrik eller stakningar – nåja. Good enough.

Resultatet av våra inskickade alster blev två ihopklippta filmer där du får lära känna författarna bakom novellerna.

Här kan du se dem (mitt inslag är det andra i ordningen i film nr 1)

#Älskanoveller – film 1

#Älskanoveller – film 2


4 kommentarer

Kvällens promenad

Igen, Fantastisk podd i öronen och detta för ögonen. Ett av Långsjöns ansikten. Ett annat och lite livligare mötte vi i eftermiddags när jag och barnen besökte badplatsen med tretusen andra badsugna småbarnsfamiljer och tonårsposörer. Båda sjöns ansikten bra på sitt sätt.

Långsjön finns för övrigt med i min kommande bok.

20140707-225721.jpg

20140707-225742.jpg

20140707-225806.jpg

20140707-225833.jpg


11 kommentarer

Fantastiska poddar

Här om dagen, när jag hade glömt nåt att läsa, började jag lyssna på Deckarpodden med Emelie Schepp och Sofie Sarenbrandt på vägen hem. Det slutade med att jag lyssnade på alla tre avsnitt som sänts hittills. Det var så himla skönt att kunna ligga i soffan när man blev för trött för att redigera. Jag behövde bara blunda och lyssna, och ändå ägnade jag mig åt skrivande.

Sofie och Emelie är väldigt roliga att lyssna på, jag skrattade högt flera gånger. Nästa avsnitt kommer på onsdag, och det tänker jag definitivt lyssna på det med.

 

Poddcastlyssnandet gav mig blodad tand. Idag grävde jag fram en gammal stegräknare ur en byrålåda och tänkte att nu jävlar. Skriva, läsa och redigera är extremt stillasittande sysslor. Nu måste det bli ändring. Minst 10 000 steg om dagen ska jag komma upp i. När kvällen nalkades och jag var 4000 steg kort gav jag mig ut på promenad – med Fantastisk podd i öronen.

Mia Franck har tipsat om den flera gånger på sin blogg, men jag har hittills aldrig tagit mig tid att lyssna.

Jag hann med första avsnittet (med finska gänget, däribland Mia Franck) och andra avsnittet (med skånska gänget) och början på tredje avsnittet (med gänget från Västkusten). Och jag tänker lyssna vidare även här. Det är betydligt fler personer att hålla ordning på än i Deckarpodden, och varje gäng kör lite egen stil, men det är intressanta samtal. Särskilt intressant, eftersom det rör den nisch som jag ska försöka slå mig in i, nämligen fantastiken.

 

Kom förresten upp i närmare tolvtusen steg. Och dessutom har jag premiärbadat idag, i en iskall insjö som sig bör. Hurra för det.


6 kommentarer

Nybörjarmiss

I mitt manus har jag inte ny sida för varje kapitel. Hade jag haft det hade jag enkelt kunnat skriva ut nya versioner av de kapitel jag ändrat i, behållt utskrifterna av de kapitel som är orörda, och sedan kunnat läsa hela det ”nya” manuset från början till slut utan problem.

Nu har strykningar här och ett nytt stycke där skjutit på allting så att jag för tillfället ligger fyra sidor plus. Innan jag har hunnit igenom hela manuset kommer saker ha flyttat på sig ännu mer. I den gamla versionen börjar kapitel fyra högt upp på sidan x, i den nya långt ner på sidan y. Det här betyder att jag, om det inte ska bli allt för rörigt, måste skriva ut precis hela klabbet igen. Det känns lite onödigt. Eller som man säger – det finns potential till förbättringar.

 

På tal om förbättringar – skriver det här på min sprillans nya dator. Min gamla är 15 tum stor och har en laddare som måste tejpas fast eftersom den är glapp. Det är inget fel på den egentligen, men varje gång jag tänker att jag ska ta med mig datorn, så struntar jag i det, eftersom det kräver en extra väska och ett himla massa släpande. Min nya dator är 11 tum liten och väger – nästan ingenting. Jag ser en ändlös rad av skrivpass på restauranger och caféer framför mig. Hurra!


11 kommentarer

Redigeringsrapport

Prologen har fått sig en genomkörare, det dramatiska har fått större plats och några ”kände” har fått stryka på foten.

Första kapitlet har genomgått en totalförvandling, helt osentimentalt. Så många gånger som jag har petat på det här kapitlet, på den första meningen, på all information som ska in. Nu har jag kortat det med nästan en sida, bäddat in informationen bättre, kastat om bland styckena och skrivit en helt ny första mening. Bättre? Jag hoppas det.

Andra kapitlet har också kastats om en del. Här behövs nog fortfarande en insats, men jag avvaktar med det.

Tredje kapitlet har jag bara precis börjat nosa på.

För nu kom eftertänksamheten. Har jag tonat ner Unns språk för mycket i de första kapitlen, så att hon plötsligt framstår som en lite annan karaktär när man kommer till det tredje? Det kan vara så att hon blivit mer eftertänksam. Frågan är om hon ska vara det eller inte. Det får jag fundera på i morgon.