Nyper mig i armen

En dryg vecka efter releasen och jag har klarat av min första bokmässa, min första bokpresentation för (en liten, vänligt sinnad och naggande god) publik, en hel hög med fina recensioner, sett Dränkt i en riktig bokhandel för första gången, skickat iväg bokbeställningar på posten, fått fler beställningar, glada tillrop av folk som hunnit läsa ut boken och dessutom råkat få vara med i tv! 

Igår var det alltså bokmässa i Dalarna. Ett helt nytt initiativ, där några entusiaster från Falun bestämt sig för att Dalarna behövde en bokmässa. Eftersom jag har vuxit upp i Borlänge har jag haft sikte på mässan sedan jag hörde talas om den första gången. Och det var så roligt. Visst, vi kånkade megatunga väskor (har du lastat en resväska med 40 böcker à 300 sidor, en tavellist, dukar och två kilo montergodis någon gång?), var nervösa inför framträdanden, hamnade på en riktigt sunkig pub i Gävle (som jag dessutom hade påstått var en av stadens finaste restauranger, men jag har träffat härliga människor, skrattat mig igenom två tågresor och styrt upp en monter tillsammans med fantastiska Emma Askling. Vi rockade. Publiktillströmningen på mässan var inte enorm men vi hade båda betydligt lättare väskor på hemvägen. Mina föräldrar kom förbi och köpte ett helt gäng till släkt och vänner som beställt. Min gymnasiekompis, min gamla granne och två vänner från nationslivet i Uppsala kom dit. Och extra roligt blev det eftersom vi kände flera av de andra utställarna.

Två författares tunga väskor och en trasig hiss.

Vin i foajen på vårt utmärkta hotell, Bergmästaren.

Midnatt råder och jag panikförbereder mitt föredrag.

Ena sidan av vår ”monter”

Andra sidan av vår ”monter”

Och mitten av montern.

Avslutande mässmingel med brudarna.

Och picknick på stationen i Falun. Man blir galet hungrig av att stå på mässa i sju timmar.

Det går så otroligt bra. Allt bara flyter på. Och jag förstår liksom inte hur det går till? Det är som om jag har halkat in precis rätt. Att det var en lycklig slump att förlaget lade ner så att jag fick ett med större fokus, kapacitet och erfarenhet. Att omslaget är så bra att damen i postkassan beställer en bok på stående fot bara av att se den när jag köper vadderade kuvert. Att recensenterna är på gott humör när de skriver. Att någon på bokmässan händelsevis pekar ut mig så att teveteamet kommer och pratar med just mig.

Det är nästan så att när SL-kortet krånglar och mobilen verkar skakig så undrar jag om det är hjälpdemonerna som cashar in. Okej, vi ser till att det går bra för din bok, men det kostar. Och snart kommer förväntan på boken att ha skruvats upp och då kommer folk att vara hårdare i sina bedömningar. Och de sade ju faktiskt felaktigt att Dränkt var en deckare i teveinslaget, så nu kommer de deckarälskare som sett och köpt känna sig lurade när de får en skräckbok istället.

Men mest bara gläds jag. Och nyper mig i armen.