Lyckodag

Idag vaknade jag på en soffa i Göteborg. Bara det var ju turligt, eftersom jag gillar Göteborg skarpt (har bott där själv i ett år och maken var bott där flera år, dock inte samtidigt som jag) och soffan tillhörde min syster, och jag befann mig där för att jag hälsat på mina två strålande gosiga syskonbarn och, alltså, deras föräldrar.

När familjen försvunnit iväg (fick en riktigt snorig hej då-puss) googlade jag efter bra frukostar i Göteborg och fann att Biscotti, femtio meter bort, kvalade in på topp tre. Så varför gå nån annanstans?

Nästa goda nyhet var att frukosten – bestående av macka, kokt ägg, kaffe och yoghurt eller juice – kostade 65 kronor! För en Stockholmare som ibland köper frukost på Kungsholmen är det ett kap. Och riktigt gott var det också.

Men ännu godare var nyheten som låg i mejlet jag läste medan jag åt min kalkonmacka. Min fantastiska förläggare har sålt in Dränkt till inte en, utan två av de största bokhandelskedjorna! Det är mer än jag vågat hoppas och SÅ roligt.

Jag jublade på Facebook – och då visade det sig att min gamla journalistkursare bor i huset med caféet. Alltså granne med min syster. Kul slump.

Ja, och så fick jag nästa roliga mejl om gäster till releasefesten! En snäll tjej på spårvagnen gav mig sin biljett när hon gick av eftersom mitt kort inte funkade med biljettautomaten, mackan jag stressköpte som lunchmatsäck till tåget hem visade sig vara supergod, och senare på dagen kom ännu ett roligt mejl om en releasegäst som kommer.

Och eftersom jag varit borta i två nätter var barnen extra glada och gosiga, vi hittade knoppar i rabatten, och hade energi att gå igenom och plocka undan alla pappershögar från köksbordet och få det fint.

Ja, och nu fortsätter turen med att vår play-tjänst ligger nere, vilket betyder att jag inte kan slösa tid på True Detective utan hinner blogga och kanske rent av skriva lite innan Game of Thrones börjar.

Tjoflöjt.