Påfyllnad

Köttmacka. Så hette anrättningen som jag åt på restaurang Landets uteservering igår, tillsammans med två Newcastle-öl och tre trevliga tjejer. Fantastiskt god var den. Och fantastiskt skönt var det att få komma ut lite. Och ändå kom jag i säng i bra tid. Och för en gångs skull kunde jag somna nästan direkt.

Idag på lunchen råkade jag sitta i ett möte som drog ut på tiden, vilket gjorde att jag missade kollegorna, köpte en sallad och sedan gick en runda i solen för mig själv. Och plötsligt kände jag mig bara… glad. Liksom lycklig. Solen värmde, folk satt på bänkar, jag hade haft ett bra möte och sonens inskolning har gått över all förväntan. Jag hade energi och lust att göra saker, som att skriva utan att kämpa.

Och just när jag gick och gladdes som bäst så stod den där – en alldeles äkta gourmet food truck, en sådan jag har efterlyst hur länge som helst. Ett helt nytt inslag i tillvaron, som doftade ljuvligt och hade en klunga hungriga människor framför sig. Fransk-vietnamesisk cross over i form av mackor med grönsaker, koriander och brässerad fläsksida, eller vietnamesisk paté, eller citrongräskyckling. Ännu mera lycka!

Jag övervägde att spara salladen till en annan dag och hugga in på en macka direkt, men det gjorde jag inte. Den kommer tillbaka nästa torsdag. Då ska jag vara redo.

Efter jobbet fortsatte det i samma stil. Vi tackade av en kollega med middag på Orangeriet nere vid vattnet och det kändes så lyxigt att sitta där och prata och dricka vin och lyssna på musik och titta på joggare.

Och sen, när jag ändå kom hem i riktigt vettig tid, så skrev jag klart hela kapitel sex i Magnus-manuset. Av bara farten. För att jag hade energi. För att jag var glad. För att jag hade fyllt på med sömn, sol och trevligheter.

Ibland måste man helt enkelt ha påfyllnad.