Gräv där du står – men akta handlederna

Vi har ägnat långhelgen åt att gräva bort den 45 år gamla oxbärshäcken från baksidan. Stora, vilt förgrenade plantor där man inte kunde veta var den ena slutade och den andra började. Rötter grova som anklar djupt förankrade i tung lera uppblandad med sten.

Under arbetet kom jag fram till någon slags hugg, pressa och vrid-teknik som fungerade ganska bra. Ibland högg man i sten eller rätt ner i en rot. Ibland fick man loss en tung klump med jord att lassa undan. Att handleden ömmade såg jag som ovana och det har man ju förstått, vila är inte vad som gäller när kroppen ömmar. Den behöver rörelse och blodcirkulation. Så jag grävde lite till.

Sedan ömmade det ganska mycket. Gjorde riktigt ont faktiskt. Och liksom knarrade när jag  rörde handen. Och jag kunde knappt plocka upp min mobiltelefon med högerhanden utan fick liksom fösa upp den mot vänsterhanden. Så nu har maken fått gräva upp de sista metrarna på egen hand, medan min hand varit lindad och jag suttit på altanen och läst ut Patrioterna.

Och så har jag försökt skriva. Det är inte lika roligt med en ömmande handled / underarm som med en arm som inte ömmar men att skriva är faktiskt en av de aktiviteter jag kan göra utan att det gör ont. (Vika tvätt däremot var inte alls bra.) Även om resultatet från långhelgen inte blev så många nya ord som jag tänkt mig har jag ändå passerat 8000-strecket i mitt nya manus.

Mest har jag annars finputsat översättningen av novellen till Varsel i mörkret. Idag skickade jag in den till förlaget. Nu väntar jag med spänning på deras kommentarer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s