Det finns inga dåliga väder?

Det finns en sorts väder som jag brukar kalla för moralväder. Det är när solen strålar sig genom morgonen och förmiddagen, men mulnar på och blåser upp i samma sekund som den trötta kvällsmänniskan där inne har såsat klart med vad det nu är som ska göras (Påklädning? Frukost? Läsning? Så många göromål.) och lyckats trassla sig ut någon gång efter lunch. ”Lång näsa till dig, du borde ha varit morgonpigg! Och titta, nu slösade du inte bara bort en vacker morgon med att sova, du slösade bort solskenet också genom att inte vara ute!”

För man Måste. Gå. Ut. När. Solen. Skiner. Det är lagen.

Men man Måste. Skriva. På. Sitt. Manus också. Och det är egentligen inte alls väderberoende. Bara känns mer rimligt när det regnar och blåser och man inte får reflexer i skärmen och är full av ny energi och rastlöst driv att springa ut och dåligt samvete om man inte gör det.

Idag varken regnar det eller blåser. Det är alldeles fantastiskt, strålande solsken. Krokusarna blommar äntligen i rabatten på baksidan, snödroppar pryder mossmattan och tulpanerna börjar kika upp mellan fjolårslöven.

Jag kanaliserar mitt rastlösa driv ner i mitt manus. Möjligen tittar jag ut på himlen korta stunder. Och kanske tar en promenad senare i eftermiddag, när jag är nöjd med dagens skrivande.

Om det inte är moralväder förstås.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s