Är snart igenom ännu en omskrivningsrunda – eller snarare finputsarrunda – av mitt Vasamuseum-manus (vuxenbok) som nu har arbetsnamnet ”Ek”. Det börjar kännas ganska bra, vilket är roligt men alarmerande eftersom det är då man får för sig sånt som att ”jag kan nog skicka in det nu”och ”det behövs nog inte fler som läser” och ”de där researchfrågorna kan jag nog skippa, det funkar ju som det är”.
Så. Idag slängde jag iväg en fråga till en lektör. Han har tid i juli. Bra. Då måsta jag lägga lite band på mig. (Ja bara en månad, jag vet, jag vet.) De som vet vad de snackar om brukar framhålla vikten av tålamod i den här branschen. Jag har inte alltid jättemycket sådant, men jag försöker lära mig.
Någon kanske har noterat att Dränkt ännu inte kommit ut som pocket. Det är också en sådan där tålamodsövning, som jag ska berätta mer om senare.
Nu hoppas jag på att det är ”Good things come to those who wait” som gäller och inte ”Smid medan järnet är varmt.”
Att vänta är det värsta som finns. Jag väntar på att en testläsare ska bli klar, sen blir det bearbetning och sen lektör!
Och det är så mycket av väntan som i går när man skriver. Hoppas testläsaren blir klar snart!
Det är väl det jobbiga med skrivandet, det är alltid nåt man ska vänta på och det tar alltid ungefär sju svåra år.
Mycket svåra år.