Ibland går skrivtid åt till att hämta vatten, plåstra om kompisar som fått sår i studsmattan, ta ner saker som hänger högt, leta reda på tejp, hjälpa till att sätta fast armar på legogubbarna, fixa en macka, dammsuga efter någon som tömt sina skor inomhus.
Ibland förvandlas skrivtid till spela Fia med knuff-tid.
Ibland går skrivtid åt till att svära över att man tryckt fel kod på bankdosan tre gånger när man skulle betala sin avgift till författarcentrum (som man blivit godkänd som medlem i. Yay!) så att dosan låst sig, så man i stället försökte sig på nästa uppgift som var kontakta försäkringskassan, bara för att inse att man glömt sitt bank id-lösen OCKSÅ och gör vad man kan för att hålla tillbaka uppgivenhetstårarna medan man ringer bankens kundtjänst, slår fel personnummer (sitt eget) tre gånger innan man fattar att tio siffror inte betyder tolv siffror, väntar i kö, väljer att bli uppringd, proppar sig full med choklad i ren desperation och slutligen får hjälp av en bankman som meddelar att man kan använda sin makes kortläsare för att logga in på både bank och försäkringskassa och man gör just det och sedan är kvällen slut.
Ibland blir ingenting som man tänkt sig!
Nej, ibland vill man bara gå och lägga sig och hoppas det går över 🙂
Ja du. Ibland verkar livet bestå av sand och sifferkoder. Och man undrar om det är möjligt att dra en filt över skallen och tänka på hur det skulle vara att ha en stab av folk som underlättar saker.
En stab vore underbart. Kan till och med nöja mig med en liten, liten deltidsarbetande sekreterare – som möjligen kan extraknäcka som barnvakt / klädvårdsassistent och … Stab låter bra.
Sa ju det. Stab ska det vara.
Mm. Typ så. Är mitt liv också.
Mitt med. Kan konstatera att det finns två sorters dagar – aviga och räta.
Oj då. Ja, känner igen mig. Särskilt i det där med personnummer och bank-ID och saker. Jag glömmer alltid bort siffror och gör fel och fattar inte uppenbara saker. Men då får man påminna sig själv om att det är okej, och att det finns skrivtid en annan dag. Så där är det ibland 🙂