När verkligheten samarbetar

Ibland är det som allting bara faller in där man vill ha det. Jag är ingen tung researcher, utan jag valde en plats för mitt Magnus-manus utan större tanke än att det kändes som en lämplig typ av område för historien. Allt eftersom jag har gått vidare har jag googlat, och tittat, och verkligheten samarbetar! En flicka från trakten har stor betydelse och nämns flera gånger – och det visar sig att den aktuella platsen faktiskt har en kvinnosymbol i sin ”logga”. En engagerad feminist är med – och det visar sig att platsen jag valt i huvudsak har gatunamn med kända kvinnor i (inte livsviktigt, men lite snyggt). Jag ville gärna ha platsnamnet med i en gammal sägen, men problemet är att den aktuella platsen är ganska modern. Men vad hittar jag? Ett historiskt torp som gett namn åt vår skådeplats. Och ett torp passar väldigt bra på flera sätt. Tack verkligheten, säger jag.

Något som inte löper fullt lika smidigt är mitt försök att skriva i presens. När jag väl kommer in i det flyter det bra, men så fort jag varit ifrån och börjar skriva igen kommer jag på mig själv med att skriva i imperfekt. Märkligt egentligen, eftersom jag alltid använder presens i jobbet.

Hur som helst, totalsumman är nu närmare 4000 ord eller 22000 tecken, vilket i grova slängar är en tjugondels bok. Med bok i det här fallet menar jag ett skräpigt råmanus, men ändå.

Annonser

3 reaktioner till “När verkligheten samarbetar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s