…går och går och aldrig kommer fram? Mitt manus. Så känns det ibland, som till exempel just nu. Å anda sidan så blir skorna skönare och skönare, och jag hittar fler och fler spännande saker på vägen.
TEXTER, MANUS, ROMANER, NOVELLER
TEXTER, MANUS, ROMANER, NOVELLER
…går och går och aldrig kommer fram? Mitt manus. Så känns det ibland, som till exempel just nu. Å anda sidan så blir skorna skönare och skönare, och jag hittar fler och fler spännande saker på vägen.
Frida Andersson Johansson 
Ibland är det segt. Då får man försöka att inte bara längta till målet utan njuta av resan dit 🙂
Försöka duger 🙂
Jag tror det ska vara segt så att man vet hur det känns när det inte är det. Och som du säger, skorna blir bekvämare, skavsår är ju inget vidare. Bara att ta en sida, en mening, ett ord i taget, förr eller senare har man gått hela vägen.
Eftertänksamma steg, men det kräver självbehärskning när man vill rusa.
Såhär sett lite utifrån tycker jag att det verkar
gå rätt fort för dig (fast det aldrig känns så). Heja heja!
Problemet är kanske att jag själv satte upp för snäva tidsramar åt mig. Jag ville ha ett manus att skicka på läsning innan semestern, och det måste inträffa mirakel om det ska bli så 🙂
Så tycker jag också men å andra sidan tänker jag mycket på texten och har hela tiden scener o kapitel i huvudet. Det som går segt på papper kanske bearbetas i huvudet 🙂
Ja, huvudet jobbar. Det är en av anledningarna till att det tar längre tid. Jag kommer på nya saker 🙂